På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

Under veckan so m gått har jag läst ut The Disappeared av Kim Echlin som var med i förra veckans smakebit. Sedan har jag läst några barnböcker också Varning för människor, Flykten från zombieparken, En god gärning, Racet och Vilde och käpphästen Wilmer.
I fredags var jag helt slut efter jobbet och ville egentligen bara hem och dega i soffan med istället åkte jag och sambon till Sandviken och Deckarfrossa på Kulturhuset. Det var et helt gratis event men det fanns bara plats för 201 personer så det gällde att komma i tid. Mu blev ju inte det ett problem eftersom det inte kom så många (tråkigt nog).

Vi fick i alla fall se författaren Anna Jansson, Gabriella Ullberg Westin och Ulrika Rolfsdotter i samtal med Mikaela Willmer och sedan min favoritförfattare Christoffer Carlsson i samtal med Lotta Olsson.
Det var så intressant och roligt!

Deckarfrossa fortsatte på lördagen också men då orkade varken jag eller sambon åka dit.

Igår gjorde jag inte så mycket alls utan satt mest i soffan och kollade på booktube och fixat med bloggen.
Idag har jag gjort och tidsinställt flera inlägg till bloggen. Vi ska ta och städa men annars har vi inga planer.

Denna veckas smakbit kommer från The Kissing Booth av Beth Reekles (som jag sett som film), från sidan 25:

It was so hot in the gaming room, I thought. Had somebody turned up the heating? I was really starting to sweat. Maybe a dip in the pool would cool med down…
And suddenly I had the perfect sollution. ”Someone come skinny dipping!” I cried enthusiastically, and reached for my zip as I stumbled to the edge of the table, tettering in my wedges.
Suddenly, my feet left the ground and the whole world turned upside down. My legs  were in the air and my head was hanging down looking at someone’s back.
”Hey!” I cried. ”Put me down! Put me down!”
They didn’t put me down though. I watched the stairs stretch out below me as they carried me upstairs. My palm turned clammy. This couldn’t be Lee. He hadn’t been wearing green – had he? Maybe he had?
No, I was sure he hadn´t. Lee was wearing red. I didn´t know who was in a green shirt.
But whoever it was was pretty damn strong, given that I was wriggling around like a wild thing.