Smakebit på søndag: Brevvännerna

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under veckan som gått har vi inte gjort så mycket. jag har semester och sambon har jobbat hemifrån. Jag har deltagit i The Reading Rush och läst en hel del, men jag har också haft två dagarn när jag inte läst något alls.

I fredags kollade vi på The Kissing Booth 2 på Netflix. Men jag hade svårt att koncentrera mig eftersom en vän hört av sig och berättade att hennes mamma hade somnat in.
Så igår kollade jag på The Kissing Booth  (igen ) och sedan på The Kissing Booth 2 igen. Jag älskar den första filmen och den andra är okej. Gillar inte riktigt triangeldramat.

Igår han jag också med att leka med Thor när Theo var på kalas hos sin bästa vän.

Denna veckas smakbit kommer från Brevvännerna av Eli Åhman Owetz som jag i min Storytel Reader och då är det lite svårt med sidonumret så smakbiten kommer från början av boken:

Kvällen innnan hade jag somnat med en hemlig födelsedagsönskan.
Att Anders skulle väcka mig med en kyss. Krypa närmare och smeka min kropp med sömnvarma händer.
Viska att det var länge sedan, vill du…?
Vilken hopplös önskan . Min man hade inte rört vid mig på det sättet på över två år.
Så fort han hade åkt till jobbet började jag storgråta. Nu, timmar senare, satt jag fortfarande vid köksbordet utan att ha dukat av frukosten. Så mycket uppdämd sorg hade fått komma ut.
Min födelsedagspresent hängde över stolsryggen. Omslagspappret från Granngården låg under bordet, snöret hopslingrat vid mina fötter. Anders hade köpt precis det jag önskat mig på fyrtionioårsdagen.
En mrökblå Helly Hansen-tröja.

Smakebit på søndag: Burnt Shadows

Helgen har varit lugn och vi har bara hållit hållt oss hemma. Jag har läst lite mer än hälften av Giganternas fall nu. Igår kollde vi på två filmer. Like father och The Kissing Booth. The Kissing Booth var så bra! Jag trodde den skulle vara en töntig tonårsfilm men den var så mycket mer. Smart, hysteriskt rolig och helt unPåderbar. Jag kommer att se om den , snart!

Jag tänker inte dela trailern för The Kissing Booth för den avslöjar för mycket.  Jag har förresten också kollat på Pride and Prejudice (filmen mned Kiera Knightley och älskade den som vanligt. Vampire Suck var lite smårolig, men inte mer.

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det på Flukten Fra Virkelighet.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag läser ju som sagt fortfarande Giganternas fall (läste en bok till Vampyrbokcirklelträffen i torsdags emellan)av Ken Follet. Men jag läser också Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Den börjar med att en man står naken i sin cell och väntar på att bli skickad till Guantanamo. Men egentligen startar det med när atombomben släpps i Nagasaki  den nionde augusti 1945 och hela Hiroko Tanaks liv förändras på grund av det. Smakbiten kommer från s 26:

The light is physical. It throws Hiroko forward, sprawling. Dust enters her mouth, her nose, as she hits the ground, and it burns. Her firs response is a fear that the fall has torn her mother’s silk kimono. She raises herself off the ground, looks down. There is dirt on the kimono, but no tear. Yet something is wrong. She stands up. The air suddenly hot and she can feel it on her skin. She can feel it on her back. She glides her hand over her shoulder, touches flesh where there should be silk. Moves her hand further down her back, touches what is neither flesh nor silk but both.