Helgen har varit lugn och vi har bara hållit hållt oss hemma. Jag har läst lite mer än hälften av Giganternas fall nu. Igår kollde vi på två filmer. Like father och The Kissing Booth. The Kissing Booth var så bra! Jag trodde den skulle vara en töntig tonårsfilm men den var så mycket mer. Smart, hysteriskt rolig och helt unPåderbar. Jag kommer att se om den , snart!

Jag tänker inte dela trailern för The Kissing Booth för den avslöjar för mycket.  Jag har förresten också kollat på Pride and Prejudice (filmen mned Kiera Knightley och älskade den som vanligt. Vampire Suck var lite smårolig, men inte mer.

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det på Flukten Fra Virkelighet.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag läser ju som sagt fortfarande Giganternas fall (läste en bok till Vampyrbokcirklelträffen i torsdags emellan)av Ken Follet. Men jag läser också Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Den börjar med att en man står naken i sin cell och väntar på att bli skickad till Guantanamo. Men egentligen startar det med när atombomben släpps i Nagasaki  den nionde augusti 1945 och hela Hiroko Tanaks liv förändras på grund av det. Smakbiten kommer från s 26:

The light is physical. It throws Hiroko forward, sprawling. Dust enters her mouth, her nose, as she hits the ground, and it burns. Her firs response is a fear that the fall has torn her mother’s silk kimono. She raises herself off the ground, looks down. There is dirt on the kimono, but no tear. Yet something is wrong. She stands up. The air suddenly hot and she can feel it on her skin. She can feel it on her back. She glides her hand over her shoulder, touches flesh where there should be silk. Moves her hand further down her back, touches what is neither flesh nor silk but both.