Zoe och Jake dras med i en lavin när de är på en skidsemester i de franska Pyreneerna. De tar sig ur den och kämpar sig tillbaka till byn men upptäcker att den är helt öde. Dagarna går medan de väntar på att bli räddade och till slut försöker de ta sig därifrån själva. Men varje gång de försöker lämna byn så upptäcker de att de kommer tillbaka till samma by igen.

Sen börjar de se saker och ha konstiga drömmar. Jake hittar också sin barndoms hund Sadie som dog för många år sedan. Men han är övertygad om att det här är hon.
De upptäcker också att de börjar glömma hur saker och ting smakar och vissa minnen men att de kommer ihåg om de beskriver smakerna och minnena för den andra.
Jake är övertygad om att ingen av dem kan ha överlevt lavinen.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Beskrivningarna av hur Zoe känner när hon vaknar till begravd i snön är så klaustrofobiska. Det är väldigt fina miljöbeskrivningar. Jag tyckte också om hur jag fick fundera hela tiden på vad som hänt med dem.  Den väckte väldigt många känslor. Det kan hända att jag fällde några tårar.

Författaren heter Graham Joyce och jag fick boken genom The English Bookshops Bookclub för mer än tio år sedan. Nu fick den fyra stjärnor i betyg.