Läst i december 2025

Min läsning i december gick lite sådär. Jag hade jättesvårt att få till läsningen. Det blev små korta snuttar ur olika böcker de flesta dagarna. Sen blev det mer läst mot slutet av månaden då jag blev ledig.

De här böckerna lästes:

Bäst: Knight’s Shadow, The Gift of the Magi och När ljusen tänds

Sämst: Dödsboet (DNF), Spelreglerna (DNF), Spill (DNF), Ice (DNF) och Home Again For Christmas

Överraskning: The Silent Land

Besvikelse: Att jag läste så många tråkiga böcker

Längsta bok: Saint’s Shadow (606s)

Kortaste bok: Monstret i magen (24s)

Utmaningar

Storygraph/Goodreads: 14 (181/60)

Böcker köpa innan 2025: 13 (51/51)

Kaosutmaningen 2025: 2 (32/40)

Finish That Series Challenge: 1 (14/19)

3887 sidor lästes

14 böcker

10 egna

6 i en serie

6 Storytel

2 barnböcker

The Silent Land

Zoe och Jake dras med i en lavin när de är på en skidsemester i de franska Pyreneerna. De tar sig ur den och kämpar sig tillbaka till byn men upptäcker att den är helt öde. Dagarna går medan de väntar på att bli räddade och till slut försöker de ta sig därifrån själva. Men varje gång de försöker lämna byn så upptäcker de att de kommer tillbaka till samma by igen.

Sen börjar de se saker och ha konstiga drömmar. Jake hittar också sin barndoms hund Sadie som dog för många år sedan. Men han är övertygad om att det här är hon.
De upptäcker också att de börjar glömma hur saker och ting smakar och vissa minnen men att de kommer ihåg om de beskriver smakerna och minnena för den andra.
Jake är övertygad om att ingen av dem kan ha överlevt lavinen.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Beskrivningarna av hur Zoe känner när hon vaknar till begravd i snön är så klaustrofobiska. Det är väldigt fina miljöbeskrivningar. Jag tyckte också om hur jag fick fundera hela tiden på vad som hänt med dem.  Den väckte väldigt många känslor. Det kan hända att jag fällde några tårar.

Författaren heter Graham Joyce och jag fick boken genom The English Bookshops Bookclub för mer än tio år sedan. Nu fick den fyra stjärnor i betyg.

En smakebit på söndag: The Silent Land

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

I onsdags åkte vi upp till mina föräldrar för att fira jul med dem, brorsan, Mya , Theo och Thor. På väg upp i bilen började jag snyta mig som en tok och blev superförkyld. Som tur är verkar jag inte ha smittat ner någon annan.
Vi åt god mat och sen spelade jag, sambon, brorsan och Mya Galenpanna. Det var ju riktigt svårt när en ska komma på både en person och en plats. Det där med plats stämde inte riktigt heller. Jag tycker inte att långpromenad är en plats. Men roligt var det iallafall.
Jag hade tydligen varit snäll för jag fick flera bokmärken, mystofflor, tröja, böcker och presentkort i julklapp.
På juldagen stannade jag hemma med katterna när sambon åkte till svärföräldrarna för jag snorade så hemskt. Jag satt i soffan med katterna och läste istället. Jag har läst The Sellout av Paul Beatty och The Silent land av Graham Joyce Sedan har jag börjat läsa Meeting the English av Kate Blanchy. Märks det att jag läser mina hyllvärmare från när jag var med i The English Bookshops Bookclub för en massa år sedan?
Resten av julen och helgen har vi varit hemma och jag har tyvär fortsatt att snora och hosta. Tur att en kan läsa ändå. Jag har också kollat på Ensam hemma 1 & 2 och Love Actually på SVT Play.

Denna veckas smakbit kommer från The Silent Land av Graham Joyce, från sidan 4:

Total silence, total darkness.
She tried to move but couldn’t. Then she felt herself choking, because her mouth and nostrils were packed with snow. She hawked some snow out of her troat. She felt the snow trickling cold at the back of her nasal passage. She coughed again and was able to gasp a lungful of air.
If she expected to come round in the whiteness of snow, everything was black. She could breath, but could barely move. She flexed her fingers inside her leather ski gauntlets. There was micro-movement. She sensed her hands locked in position about twenty or thirty centimetres in front of her face. Her fingers were spayed wide  inside the gauntlets. She tried to wriggle her fingers but nothing would move beyond that micro-flexing inside the glove. She stuck out her tongue and felt cold air.