En smakebit på söndag: The Proving Ground

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

Jag har fortsatt att vara förkyld men är mycket bättre. Jag har hunnit läsa ut Meeting the English av Kate Blanchy, När ljusen tänds av Felicia Welander och Holiday Ever After av Hannah Grace.
Vi firade nyår hemma med katterna och åt och drack gott.
Sedan fick vi en massa snö och har skottat väldigt mycket.

Jag har också hunnit kolla på några dokumentärer på Netflix som aka Charlie Sheen, Sly – Sylvester Stallone Documentary och Being Eddie – Eddie Murphy. Den om Charlie Sheen var väl så där men jag gillade den om Sylvester Stallone. Being Eddie var bäst.


Just nu läser jag Jul med bokcirkeln av Sarah Morgan och The Proving Ground av Michael Connelly.
Denna veckas smakebit kommer från den åttonde delen i Mickey Haller-serien The Proving Ground av Michael Connelly, från sidan 3:

To some it’s a stage. A place where carefully choreographed drama takes place. To others, a chess match with moves designed and practiced for weeks and sometime months in advance. Where nothing is left to chance. Where the wrong moves have grave consequences and finality. Where the recruited audience sits in silent judgement with their hidden biases and contempt.
I have never thought of it that way. To me it’s the Octagon, where mixed martial arts are deployed in brutal combat. Two go in; one comes out the victor. No one is left unbloodied. No one is left unscarred. This is what the courtroom is to me.

Läst i december 2025

Min läsning i december gick lite sådär. Jag hade jättesvårt att få till läsningen. Det blev små korta snuttar ur olika böcker de flesta dagarna. Sen blev det mer läst mot slutet av månaden då jag blev ledig.

De här böckerna lästes:

Bäst: Knight’s Shadow, The Gift of the Magi och När ljusen tänds

Sämst: Dödsboet (DNF), Spelreglerna (DNF), Spill (DNF), Ice (DNF) och Home Again For Christmas

Överraskning: The Silent Land

Besvikelse: Att jag läste så många tråkiga böcker

Längsta bok: Saint’s Shadow (606s)

Kortaste bok: Monstret i magen (24s)

Utmaningar

Storygraph/Goodreads: 14 (181/60)

Böcker köpa innan 2025: 13 (51/51)

Kaosutmaningen 2025: 2 (32/40)

Finish That Series Challenge: 1 (14/19)

3887 sidor lästes

14 böcker

10 egna

6 i en serie

6 Storytel

2 barnböcker

Meeting the English

Struan  Roberts har läst en massa böckere och tagit hand om sin döende far, men han har aldrig varit i England.  Absolut inte i ett förfallet hus i Hampstead där två fruar och ett par tonåriga barn verkar vara oförmögna att ta hand om Phillip Prys, den kända författaren, som efter en stroke sitter i rullstol och är helt oförmögen att kommunicera.

När Struan tagit examen tar han ett sabbatsår och åker ner till Hampstead för att vara skötare år Phillip. Han har ju en massa erfarenhet efter att ha tagit hand om sin pappa som dog av MS och han har jobbat på någon slags ålderdomshem. Det var hans lärare Mr Fox som hittade tjänsten åt honom och peppade honom att åka.
Vi får också möta Phillips nuvarade fru Shirin en vacker ung iransk konstnär, hans exfru Myfanwy, hans dotter Juliet och son Jake.
Den enda sympatiska personen är Struan. Myfanwy är en hemsk människa, speciellt mot sin dotter Juliet. Jag stör mig också på hur Juliet beskrivs. Hon beskrivs bara som fet. Hennes vän Celia har anorexia och blir inlagd med jämna mellanrum på sjukhuset men Juliet verkar inte fatta hur allvarligt det är.

Det är en väldigt konstig bok och alla förhållanden mellan karaktärerna är så konstiga. Struan blir kär i Shirin, Juliet inleder ett förhållande med Mr Fox (han är 21-22 år och hon är 16 år..) och att Shirin som är i 25 årsåldern är gift med Phillip som är typ 62…

Boken är skriven av Kate Blanchy och jag fick den genom The English Bookshops Bookclub för en massa år sedan. Den fick 3,5 av mig.

En smakebit på söndag: The Silent Land

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

I onsdags åkte vi upp till mina föräldrar för att fira jul med dem, brorsan, Mya , Theo och Thor. På väg upp i bilen började jag snyta mig som en tok och blev superförkyld. Som tur är verkar jag inte ha smittat ner någon annan.
Vi åt god mat och sen spelade jag, sambon, brorsan och Mya Galenpanna. Det var ju riktigt svårt när en ska komma på både en person och en plats. Det där med plats stämde inte riktigt heller. Jag tycker inte att långpromenad är en plats. Men roligt var det iallafall.
Jag hade tydligen varit snäll för jag fick flera bokmärken, mystofflor, tröja, böcker och presentkort i julklapp.
På juldagen stannade jag hemma med katterna när sambon åkte till svärföräldrarna för jag snorade så hemskt. Jag satt i soffan med katterna och läste istället. Jag har läst The Sellout av Paul Beatty och The Silent land av Graham Joyce Sedan har jag börjat läsa Meeting the English av Kate Blanchy. Märks det att jag läser mina hyllvärmare från när jag var med i The English Bookshops Bookclub för en massa år sedan?
Resten av julen och helgen har vi varit hemma och jag har tyvär fortsatt att snora och hosta. Tur att en kan läsa ändå. Jag har också kollat på Ensam hemma 1 & 2 och Love Actually på SVT Play.

Denna veckas smakbit kommer från The Silent Land av Graham Joyce, från sidan 4:

Total silence, total darkness.
She tried to move but couldn’t. Then she felt herself choking, because her mouth and nostrils were packed with snow. She hawked some snow out of her troat. She felt the snow trickling cold at the back of her nasal passage. She coughed again and was able to gasp a lungful of air.
If she expected to come round in the whiteness of snow, everything was black. She could breath, but could barely move. She flexed her fingers inside her leather ski gauntlets. There was micro-movement. She sensed her hands locked in position about twenty or thirty centimetres in front of her face. Her fingers were spayed wide  inside the gauntlets. She tried to wriggle her fingers but nothing would move beyond that micro-flexing inside the glove. She stuck out her tongue and felt cold air.