Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Hirka har alltså hamnat i vår värld i nutid och det fungerrar så bra!  Författaren Siri Pettesen väver in samhällskritik på ett så bra sätt. Jag tycker också om hur allt problematiseras, att det inte är så lätt att avgöra vad som är ont eller gott.  Det gäller alla karaktärerna och deras handlingar. Rime är ute på hal is och verkar inte riktigt förstå vilka konsekvenser hans handlingar kan få för alla världr.

Jag tycker om att de olika världarnas uppbyggnad förklaras mer. Att vi får veta mer om hur Siaren kom till Ymslandet och vem Hirkas pappa är. Jag kan inte förklara så mycket utan avslöja för mycket. Men jag kan säga att det var en imponerande bra andra bok i serien. Jag har precis fått hem tredje delen, Kraften, från biblioteket och ska börja läsningen inom kort.

Jag växlade mellan att läsa den fysiska boken och att lyssna genom Storytel. De sista 100 sidorna läste jag på mobilen eftersom jag var hos mina föräldrar och inte hade med den fysiska boken. Jag gav den fyra stjärnor på Goodreads.