En smakebit på söndag: Striker

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Jobbveckan har varit full med utvecklingssamtal, sjuka elever och kollegor.  Jag hade också lönesamtal, inför samverkansmöte och samverkansmöte.  Det har tyvärr inte blivit så mycket läsning men jag har läst ut Well Met av Jean DeLuca och börjat läsa uppföljaren Well Played. Jag började också lyssna på Striker av Ana Huang när jag var nere på stan i fredags efter jobbet. Då passade jag på att köpa mer hasselnötskaffe och en ny kaffekopp på Kahls.


I helgen har vi kollat på några avsnitt av förra säsongen av På spåret. Vi var också hem till E och M eftersom M har fyllt år och det firades med fika och umgänge med ett gäng kompisar. Trevligt kväll, goda tårtor och kattmys.  Sen åkte vi hem och kollade på ännu mer På spåret.

Idag ska vi städa och gå ut på en promenad. Det är väldans fint väder här men också väldans kallt.
Nästa vecka har jag tre utvecklingssamtal och sen är jag färdig med alla i min klass. Sedan är det sportlov=läslov v.9.

Denna veckas Smakebit kommer från Striker av Ana Huang, från sidan 5:

Jag fick aldrig prestationsångest, men sjuttiotusen personer som tittade när man låg risigt till kunde verkligen göra en kille nervös.
Svetten rann ner i ögonen när jag tog emot bollen från vänsteryttern. Publikens jubel slog i taket och jag kände en aningens oro i magen.
I vanliga fall blev jag sporrad av de ängivna fansen. Jag hade trots allt drömt om sådana här situationer när jag växte upp. Att spela på en proffsarena, höra tusentals skandera mitt namn och vara den som fick laget att vinna.
Situationer som den här betydde att jag hade klarat det, att jag motbesvisat mina kritiker – vilket jag nu gjort åtskilliga gånger.
Jag var ju trots allt Asher fucking Donovan.
Men idag, under slutminuten av säsongens sista match i Premier League, kände jag mig bara som Asher, den nyaste och mest omdebatterade värvningen till Blackcastle. 
Det var min första säsong ed laget, matchen var oavgjord och vi låg tvåa i ligatabellen efetr Holchester United.
Vi måste vinna för att ta hem pokalen, men hittills hade matchen varit en en enda stor katastrof.

Passera

En sommardag 1927 möts två kvinnor på en hotellterrass i Chicago. Irene Redfield märker att någon stirrar på henne och tror först att hon blivit avslöjad. Så känner hon igen kvinnan vid bordet intill som Clare Kendry, barndomsvännen från en helt annan del av staden. Båda kvinnorna passerar som vita på en plats där de egentligen inte har tillträde. Mötet mellan dem leder in på en väg som obönhörligen slutar i tragedi.

Irena kan passera som vit men gör det bara ibland för bekvämlighets skull ute på stan som när hon en varm dag sitter på en takterass och svalkar sig. Till vardags är hon gift med en svart läkare, har två pojkar och är engagerad i Negro Welfare League. Men hennes gamla bekant Clare har gått flera steg längre. Hon utger sig för att vara vit och är gift med en vit man som är mycket förmögen och väldigt rasistisk. Hon har också en dotter med honom.
Nu vill Clare umgås med Irene igen. Något som Irene inte vill, men hon klarar heller inte riktigt av att säga ifrån till henne.

Allt slutar med en tragedi men vi vet inte helt säker vad som hände.
En mycket välskriven roman. Jag hade hört talas om boken förut och hittade den på bokrean för några år sedan.

Nella Larsen är författare till boken och hon ar också skrivit Quicksand och ett antal noveller. Passera fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

Så som jag minns det

Svartå, 1854. Här lever den åldrande grevinnan Magdalena von Rosenstråle ensam med sitt trogna tjänstefolk. När den unga Christina anländer som sällskapsfröken, anar hon snart att allt inte står rätt till. Bakom grevinnans vresiga sätt och tilltagande glömska döljer sig en historia som vill fram i ljuset.   

Genom gamla dagböcker berättar Magdalena om sin ungdom – och om kärleken hon förlorade. Samtidigt skakas Svartå av de brutala morden på tre barn. Vreden sprider sig, bruket hotas av uppror och som bruksägare tvingas grevinnan träda fram – trots sin vacklande hälsa.   

Jag gillar att läsa från sällskapsfröken Christinas perspektiv. Hon är smart och påhittig.
Jag har svårare för grevinnan Magdalena. Jag tycker bättre om henne när hon är gammal och börjar förlora sitt minne. Men jag tyckte inte alls om henne som ung fru. Speciellt inte efter makens död. Jag förstår inte varför hon beter sig som hon gör. En väldigt osympatisk människa. Hur hon behandlar sin dotter Beatrice och sedan har ångest över det men inte gör något åt det.

Jag kan inte heller köpa hur Filip beter sig efter att deras äktenskap faller samman.

Jag tyckte stt det första trilogin i Svartåsviten var mycket starkare. Men kanske blir den här bättre när de två följande böckerna kommer. Själva historien är lätt att följa med och väldigt lättläst. Hunden Bamse är en favorit.
Det hemska morden på barnen som begås av deras egen pappa, Lekmanmorden, är tydligen baserade på verkliga händelser. Så otroligt hemskt! Och att mamman Maja Stina Lekman kämpade för sin att hennes man skulle bli fri trots att han erkänt morden. Hon var också gravid.

Böckerna är skrivna av Christina Erikson och de andra delarna i Svartåsviten är:

  1. Om du var min
  2. Lyckaslighetens ö
  3. Trogen dig till döden
  4. Så som jag minns det

Så som jag minns det fick tre stjärnor på Storygraph.

Hemliga Myran

 

Det ligger en främling i soffan. Hon skriker och sover och bajsar och ibland vevar hon med armarna. Enligt mamma är hon superstark. Om hon ramlar ut från en helikopter kan hon hänga och dingla i ett rep utan att släppa taget.
– Allvarligt talat, tycker Myran.
Varför skulle en bebis åka helikopter.

Det är sommarlov och Myran åker till en stuga på landet med mamma, Jesper och sin splitternya lillasyster. I skogen träffar han en tjej som är full av hemligheter. Hon har armen i gips och heter Gloria, säger hon i alla fall. Men det är inte alldeles lätt att plötsligt vara storebror och dela mammas uppmärksamhet med ett skrikande, bajsande litet knyte. Myran längtar efter pappa i stan och efter sin kompis Diego. Och kanske känner Diego på sig det, för när allt är som krångligast kommer han och hälsar på. Som vanligt är han full av idéer och som vanligt blir det inte riktigt som Myran tänkt sig. Men det mesta ordnar sig ändå till slut.

En riktigt bra avslutning på serien om Myran. Det är verkligen en blandning av stora och små frågor. Myran känner att han intev riktigt får plats i mammas nya familj med lillasyster och pappa hinner inte alltid prata när det är mammavecka.
Allt ställs på sin spets när han åker till stugan på landet och träffar Gloria som är lite äldre. Ganska snart upptäcker han att hon ijnte verkar vara det hon utger sig för.

Boken är skriven av Linn Gottfridsson och illustrerad av Emma Adbåge. De andra delarna i serien heter:

  1. En Myras liv
  2. Myran och gåtorna
  3. Hemliga Myran

Tisdagstrion: Författare som idag är under 50 år

Den här veckan är temat för tisdagstrion: Författare som idag är under 50 år.
Den tredje har jag inte läst än.

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

  1. Frida Skybäck, född 1980. Har skrivit Fredrika Storm-serien, Riverside Drive-serien, Systrarna Stierfors-trilogin, De rotlösa, Bokskåpets hemighet och Bokcirkeln vid världens ände.  Så bra böcker allihop!
  2. Sara Bergmark Elfgren, född 1980. Har skrivit Engelforstrilogin med Mats Strandberg, Grim, Ö, Norra Latin m.m. Så bra böcker.
  3. Rihab Garci, född 1988. Har skrivit ungdomsboken Vi kommer ändå bara bli becknare. Längtar efter hennes nästa bok.

Läst i januari 2026

I januari deltog jag i tre olika readathons, Nyårssprinten, Winterween och The Final Books Support Group. Jag brukar läsa mer i januari. Men i år läste jag ungefär 1000 sidor mindre än förra året.

De här böckerna lästes:

  1. Holiday Ever After – Hannah Grace
  2. Jul med bokcirkeln – Sarah Morgan
  3. Snön faller tät på Mistletoe Square – Ali McNamara
  4. The Proving Ground (Mickey Haller #8) – Michael Connelly
  5. Underjorden (Sakka Pienni #2) – Lina Bengtsdotter
  6. The Killing Dance (Anita Blake #6) – Laurell K. Hamilton
  7. Kärlekens hemligheter (Love #1) – BeKa Maya
  8. This Savage Song ( Monsters of Verity #1) – V.E Schwab
  9. Tillbaka till Riverside Drive (Riverside Drive #2) – Frida Skybäck
  10. Our Dark Duet (Monsters of Verity #2) – V.E. Schwab

Bäst: The Proving Ground, This Savage Song, Our Dark Duet och Tillbaka till Riverside Drive

Sämst: Holiday Ever After och Snön faller tät på Mistletoe Square

Överraskning: Att Underjord var så mörk

Besvikelse:Att jag inte läste mer

Utmaningar

Storygraph/Goodreads: 10 (10/100)

Köpta innan 2026: 6 (6/171)

Kaosutmaningen 2026: 7 (7/40)

Finish That Series Challenge 2026: 4 (4/18)

3503 sidor

10 böcker

7 i en serie

6 egna

5 på svenska

5 på engelska

5 genom Storytel

2 biblioteksböcker

En smakebit på söndag: Well Met

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Det har varit en intensiv vecka. I måndags kom mamma hem från sjukhuset och jag och brorsan åkte upp med en elektrisk säng åt henne som hon får ha vardagsrummet nere. Hon får inte gå i trappor än och sovrummet är uppe.
Vi kom inte hem förrän efter halv elva.
I tisdags hade vi APT med en kurs om PDV (Pågående dödligt våld). Det var en bra kurs.
På onsdagen och torsdagen hade jag en massa utvecklingssamtal. Jag och min lärarstudent hade ett trepartssamtal med högskolan.
I fredags skulle jag ha haft mitt lönesamtal men det blev inställt så nu ska jag ha det på måndag istället.
Brorsan, Mya , Theo och Thor kom över och visade den nya bilen de köpt. En BMW 530E.

Under veckan som gått har jag läst Så som jag minns det av Christina Erikson. Jag har också börjat läsa Passera av Nella Larsen och Well Met av Jen DeLuca.

Denna veckas smakebit kommer från Well Met av Jen DeLuca från sidan 10:

I’d always been a little in awe of my older sister. Married young and divorced young from a man who’d had little interest in being father, April had raised Caitlin on her own with an independence thatv bordered on intimidatingWe’d never been particularly close – a twelve-year age differnce will do that, when April was of to college right around the time that I was starting to become interesting – but I’d always thought of her as someone to emulate.
Which was why it was so hard to see her in her current condition.

Our Dark Duet

Kate Harker is a girl who isn’t afraid of the dark. She’s a girl who hunts monsters. And she’s good at it.
August Flynn is a monster who can never be human. No matter how much he once yearned for it. He has a part to play. And he will play it, no matter the cost.

Nearly six months after Kate and August were first thrown together, the war between the monsters and the humans is a terrifying reality. In Verity, August has become the leader he never wished to be, and in Prosperity, Kate has become the ruthless hunter she knew she could be. When a new monster emerges from the shadows-one who feeds on chaos and brings out its victim’s inner demons-it lures Kate home, where she finds more than she bargained for. She’ll face a monster she thought she killed, a boy she thought she knew, and a demon all her own.

Det dyker upp en del nya karaktärer som den nya Sunaien Soro som vi inte riktight får veta så mycket om. Jag kommer inte ihåg hur hen skapades eller om vi ens fick det förklarat. Vi fick ju veta hur Augustus, Leo och Ilsa skapades och hur deras personligheter påverkades av dem.
Sedan finns ju det nya monstret som kalls kaosätaren som får människor att vända sig mot varandra och skapar ett kaos så de dödar varandra. Den här Kaosätaren lyckas på något sätt ta sig in i Kate men hon lyckas hålla den under någon slags kontroll. Men så klart håller hon det hemligt för alla. Det enda synliga tecknet på att något ät fel är att hon får något silverfärgat i ögat som tar över mer och mer.
Vi får ingen riktig förklaring på hur Kaosätaren skapades.

Den här boken är ännu mörkare än This Savage Song. V.E. Schwab är verkligen inte rädd för att döda sina karaktärer. Älskar fortfarande Schwabs sätt att skriva. Men Our Dark Duet får fyra stjärnor på Storygraph.

Monsters of Verity är en duologi som består av This Savage Song och Our Dark Duet.

This Savage Song

Kate Harker and August Flynn are the heirs to a divided city, a grisly metropolis where the violence has begun to create real and deadly monsters. All Kate wants is to be as ruthless as her father, who lets the monsters roam free and makes the inhabitants pay for his protection. August just wants to be human, as good-hearted as his own father-but his curse is to be what the humans fear.

The thin truce that keeps the Harker and Flynn families at peace is crumbling, and an assassination attempt forces Kate and August into a tenuous alliance. But how long will they survive in a city where no one is safe and monsters are real…

Jag gillade verkligen att monstren i staden skapas av människornas våld mot varandra. Att de har gjort det här mot sig själva.
Det finns tre sorters monster i den delade staden.

  • Corsai som verkar dödar och äta sina offer. De verkar inte vara så smarta.
  • Malachai är smarta och listiga. De verkar vara en slags vampyrer som alltså dricker offrens blod.
  • Sunai ser ut som vanliga människor men de stjäl syndares själar genom att spela eller sjunga för dem. Syndarens själ avslöjas av att den börjaar lysa rött.

Augustus är en av de tre Sunai som finns. De andra två är hans ”bror! Leo som är känslokall och grym och hans ”syster” Ilsa som inte får röra sig ute i staden längre. Det är ett krav i vapenvilan mellan Harker och Flynn.

Augustus skulle ge vad som helst för att få vara en människa. Han gör allt för att trycka undan sin hunger. Problemet är att om han väntar för länge med att ”skörda” en själ så kommer han att få en blackout och då kan han döda fler oskyldiga. Han håller räkningen genom strecken som ristas in på hans kropp.

Kate och Augustus borde inte fungera som vänner fär de är så olika men de finner verkligen varandra. Det är skönt att det inte är frågan om romantisk kärlek utan vänskap.

Jag gillar verkligen världens som är en blandning av Sin City, olika dystopier och vampyrböcker, men det här är bättre. Schwab är en mästare helt enkelt. Jag älskar hennes sätt att skriva och hennes karaktärer.
Det här är en riktigt mörk historia på alla sätt och det är så bra.

Monsters of Verityserien är en duologi med This Savage Song och Our Dark Duet av V.E. SchwabThis Savage Song fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

Tillbaka till Riverside Drive

Äntligen har Charlottes liv fallit på plats. I det ärvda huset på Riverside Drive, som både innehåller en bokhandel och lägenheter, lever hon tillsammans med sin kärlek William. Charlotte är redo att ta nästa steg i relationen, men William är uppslukad av sin författarkarriär och Charlotte oroar sig för att de vill olika saker.

När en släkting till översättaren Tessa Neele kommer till bokhandeln och eftersöker klassikern Hardyträdets sällskap lovar biträdet Sam och Charlotte att hjälpa henne. Enligt släktingen kände Tessa i sin ungdom den mytomspunna författaren Edgar Bancroft och var inspiration till en av karaktärerna i historien om fem studenter som tillbringar en sommar på godset Clifford Hall i utkanten av London.

Dessvärre har Edgar Bancroft varit försvunnen i över ett kvarts sekel, och boken finns inte längre i tryck, men Sam är fast besluten att hitta ett exemplar. Frågan är bara varför ingen av de som var inblandade i bokens tillkomst vill tala med henne. Vad var det egentligen som inträffade på Clifford Hall sommaren 1962, och var har Edgar Bancroft tagit vägen?

Tillbaka till Riverside Drive är uppföljaren till Bokhandeln till Riverside Drive. Jag älskade Bokhandeln på Riverside Drive när jag läste den 2018.

Vi får möta karaktärerna från förra boken.  Charlotte tvekar mellan att  ta nästa steg i relationen med William och att vilja att allt ska vara som vanligt. William har precis avslutat arbetet med uppföljaren till sin debutbok som var en stor succé. Han brottas medprestationsångest och ”imposter syndrome”. Tänk om ingen kommer på hans releasefest? Dessutom får han kontakt med sin gamla mentor som hamnat på dekis och som förlaget inte är så förtjust i.

Sen har vi Sam som är en av de drygaste karaktärerna jag träffat på. Hon är så otroligt självcentrerad och ganska osympatisk. Sams relation med flickvännen Lindsey haltar fram. Sam är inte riktigt investerad men vill inte släppa taget. Lindsey vill däremot att de ska gifta sig och det ganska snart för att hennes pappa är svårt sjuk.
Sam blir också inblandad i en jakt på boken Hardyträdets sällskap av Edgar Bancroft när översättaren Tessa Neeles brors/systerdotter vill ge den i födelsedagspresent till henne. Hon påstår att boken baserats på Tessa Neele och hennes vänner.

Boken är lite väl rörig eftersom det är så många olika karaktärer och trådar. Det är många tunga ämnen som behandlas som Charlottes fortsatta sorgearbete efter sin make och hennes tvekan att tömma och sälja deras hus i Sverige. Tillbakablickarna till  Tessa och hennes brors realtion under en sommar på godset Clifford Hall på 1960-talet. Allt är väldigt olycksbådande och vi förstår att det kommer att gå skogen.

Tillbaka till Riverside Drive är absolut läsvärd och engagerande. Men jag tyckte tyvärr inte lika mycket om den som Bokhandleln på Riverside Drive. Boken är skriven av Frida Skybäck och fick fyra stjärnor på Storygraph.