Jag har nyss läst Christoffer Carlssons debut Fallet Vincent Franke, och jag tyckte att den var riktigt bra. Men den här, Den enögda kaninen, är så fucking jävla bra ( om ni ursäktar språket). I lööve it! Den är så bra att jag inte vet vad jag ska skriva. Vill bara läsa om den igen!

Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren.
Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och begår inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset i huset.
Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen? När sommaren är över kommer det vita huset stå för allt David och hans vänner har tagit från Dalen, och allt det som tagits från dem – det som aldrig kan komma tillbaka.
Boken får mig att tänka på filmen Donnie Darko. Det är surrealistiskt, mörkt och olycksbådande. Man vet redan från de första sidorna att det inte kommer att sluta bra. Måste varna om att en hund blir dödad i boken. Jag vet att flera människor dör också, men jag tycker ju att det är värre med djur och barn. Så jag varnar väl för att det sker.  Några karaktärer från Fallet Vincent Franke förekommer också i Den enögda kaninen. Men inte några trevliga personer precis.