Lucy träffar Nate i Venedig, Italien när hon är 19 år. Hon är då där på en konstkurs. De blir störtkära. Men eftersom hon är från England och han är ifrån USA så vet de att de kommer skiljas åt. Sen hör de av en man att om de åker under Suckarnas bro med en gondol klockan 12 på natten och kysser varandra när klockorna slår så kmmer de vara kära för alltid, Sagt och gjort. Men efter ett år ringer Nate och gör slut. Han gifter sig med en annan kvinna. Lucy blir helt förstörd.
10 år senare. Lucy flyttar till New York för att jobba på ett galleri hos Magda, en elegant dam. Lucy har aldrig riktigt lyckats glömma Nate utan tänker på honom då och då. Hon har heller inte lyckats bli kär igen. Hon flyttar in hos X (har glömt hennes namn) som tror på New Age m.m. letar efter sin själsfrände som hon vet heter Harold. Det har ett sierska sagt till henne. När hon får höra Lucys historia så tror hon att Nate måste vara Lucys själsfrände. Plötsligt träffar Lucy Nate igen. De blir båda lika förälskade en gång till. Allt är perfekt. Han är rik, framgångsrik och sexlivet är fantastiskt. Men…efter en vecka är Lucy trött på honom. Han är alltför pedantisk, hälsosam, stel.. Och han tycker att hon är slarvig, omogen och..knubbig. De gör slut, men så enkelt är det inte. De stöter ihop hela tiden. Konstiga sammamträffanden. Eller är det nått annat? Vad händer om man bara vill bli av med sin själsfrände? Och hur gör man?
Boken är helt otroligt rolig. Lucy är en underbara ”hjältinna”. Nate blir man så irriterad på så man vill slå karlsloken i huvudet med något hårt. Lucys chef Magda är en äktenskapsmakerska av rang som kan skaffa en man till vem som helst. Till och med sin kusins dotter som var 41 år och har 3 katter. Alexandra Potter levererar igen. Men nästa bok jag läser ska inte vara en chick-lit. 3 på raden är lite väl mycket. Även om jag gillade dem alla tre. 🙂