Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med sambon Rhys. I förvirringen (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt suddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och för Rachel en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han, vilket talar sitt tydliga språk. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?
Jag hade läst mycket bra om You Had Me At Hello på olika bokbloggar. Men det var inte förrän jag såg den på biblioteket som jag gjorde slag i saken och lånade hem den. Ett beslut som jag absolut inte ångrar.
En riktigt bra bok helt enkelt. Jag är ju mer eller mindre allergisk mot det som brukar kallas chick-lit. Men detta är ju bra. Det är Marian Keyes när hon fortfarande var bra.
Boken är rolig, framförallt när det handlar om Rachel och hennes vänner. Men samtidigt är den också riktigt sorglig. Hur mycket kan man offra av sig själv i ett förhållande? Är det verkligen värt det? Rhys är en riktig jäkla skit, men samtidigt har han ju tillåtits vara det…
Jag kommer absolut att läsa mer av Mhairi McFarlane.