You Had Me At Hello

You had me at hello

Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med sambon Rhys. I förvirringen (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt suddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och för Rachel en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han, vilket talar sitt tydliga språk. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?

Jag hade läst mycket bra om You Had Me At Hello på olika bokbloggar. Men det var inte förrän jag såg den på biblioteket som jag gjorde slag i saken och lånade hem den. Ett beslut som jag absolut inte ångrar.

En riktigt bra bok helt enkelt. Jag är ju mer eller mindre allergisk mot det som brukar kallas chick-lit. Men detta är ju bra. Det är Marian Keyes när hon fortfarande var bra.

Boken är rolig, framförallt när det handlar om Rachel och hennes vänner. Men samtidigt är den också riktigt sorglig. Hur mycket kan man offra av sig själv i ett förhållande? Är det verkligen värt det? Rhys är en riktig jäkla skit, men samtidigt har han ju tillåtits vara det…

Jag kommer absolut att läsa mer av Mhairi McFarlane.

Vickys vintagebutik

(bild från adlibris)

Vicky Swift har precis förverkligat sin dröm. Hon har öppnat en egen vintagebutik.  Men hon plågas av sitt dåliga samvete. Hennes bästa vän Emma har nyss dött och Vicky anklagar sig själv för det.

Hon kastar sig in i sitt nya arbete och återställer gamla designerplagg till deras forna glans för att sedan sälja dem vidare till nya aägare och nya liv.

Genom sin vintagebutik träffar hon en massa människor och får bevisat att kläder kan förändra liv. En dag söker Therese Bell upp henne. Hon är en gammal fransyska som vill sälja sina gamla kläder som hon vill ska leva vidare när hon dör.  Det enda plagg hon inte vill skiljas från är en ljusblå flickkappa från andra världskrigets Frankrike.  Det visar sig att Therese och Vicky har mer gemensamt än de tror. Båda lever med enorma skuldkänslor  på grund av svek mot en väninna.

Boken var bättre än jag trodde den skulle vara. Den är mysig och intressant med alla gamla vintagekläder.  Boken är mycket förutsägbar, men det gör inte så mycket.

 

Take A Chance On Me

En riktig chick-lit.  Underhållande och lättsmält. Precis vad jag behövde mitt i flyttbestyren.

Cleo Quinn har inte haft tur i kärlek. Inte förrän nu. Will kan vara Mr Right. Han är nästan för bra för att vara sann.

Cleo tvingar med Will på Lawrence LaVentures begravning. Lawrences son Johnny kommer naturligtvis till begravningen. Han är Cleos nemesis som alltid plågade henne under uppväxten. Han  förnedrade henne totalt när han bjöd ut henne och det visade sig vara ett vad.
Nu är han alltså tillbaka och irriterar Cleo igen.

Boken handlar inte bara om Cleo utan man får också följa hennes bästa vän radioprataren och hennes syster som lyckas krångla till det ordenligt  för sig.

Jag kommer nog inte läsa fler böcker av författaren Jill Mansell. Kanske om jag hittar en bok på Myrorna för 5-10 kr. Här är en lista på andra böcker författaren skrivit.

You´re the one that I don´t want…

Lucy träffar Nate i Venedig, Italien när hon är 19 år. Hon är då där på en konstkurs. De blir störtkära. Men eftersom hon är från England och han är ifrån USA så vet de att de kommer skiljas åt. Sen hör de av en man att om de åker under Suckarnas bro med en gondol klockan 12 på natten och kysser varandra när klockorna slår så kmmer de vara kära för alltid, Sagt och gjort. Men efter ett år ringer Nate och gör slut. Han gifter sig med en annan kvinna. Lucy blir helt förstörd.

10 år senare. Lucy flyttar till New York för att jobba på ett galleri hos Magda, en elegant dam. Lucy har aldrig riktigt lyckats glömma Nate utan tänker på honom då och då. Hon har heller inte lyckats bli kär igen. Hon flyttar in hos  X (har glömt hennes namn) som tror på New Age m.m. letar efter sin själsfrände som hon vet heter Harold. Det har ett sierska sagt till henne. När hon får höra Lucys historia så tror hon att Nate måste vara Lucys själsfrände. Plötsligt träffar Lucy Nate igen. De blir båda lika förälskade en gång till. Allt är perfekt. Han är rik, framgångsrik och sexlivet är fantastiskt. Men…efter en vecka är Lucy trött på honom. Han är alltför pedantisk, hälsosam, stel.. Och han tycker att hon är slarvig, omogen och..knubbig. De gör slut, men så enkelt är det inte. De stöter ihop hela tiden. Konstiga sammamträffanden. Eller är det nått annat? Vad händer om man bara vill bli av med sin själsfrände? Och hur gör man?

Boken är helt otroligt rolig. Lucy är en underbara ”hjältinna”. Nate blir man så irriterad på så man vill slå karlsloken i huvudet med något hårt. Lucys chef Magda är en äktenskapsmakerska av rang som kan skaffa en man till vem som helst. Till och med sin kusins dotter som var 41 år och har 3 katter. Alexandra Potter levererar igen. Men  nästa bok jag läser ska inte vara en chick-lit. 3 på raden är lite väl mycket. Även om jag gillade dem alla tre. 🙂

Be careful what you wish for..

There are only two great tragedies in life: one is not getting what one wants, and the other is getting it.” Oscar Wilde

Heather Hamilton önskar sig saker hela tiden. Det är inte bara stora grejer som världsfred, eller att Brad Pitt ska vilja ha hennes som sin nästa flickvän.  Nej det är de små vardagliga sakerna hon önskar sig. Ofta utan att tänka.. Men med hennes tur (eller otur) så kommer de aldrig uppfyllas.

Men en dag köper hon lite ljung från en zigenarkvinna. Kvinnan säger att alla hennes önskiningar kommer att uppfyllas om hon gör kloka önskningar. Plötsligt är hennes hår alltid perfekt, det är fint väder jämt, hon får en snygg amerikan som lägenhetskamrat, hon börjar dejta James som är den perfekta mannen. Men är det en välsingnelse eller en förbannelse att alla hennes önskningar blir sanna? har hon verkligen önskat sig viktiga saker?

Det här är en helt otroligt rolig bok. Precis som Alexandra Potters andra böcker ( har läst Me and Mr Darcy och Who´s that girl förut) så är det chicklit men med något övernaturligt. En riktig sträckläsningsbok. Och fast den har de (ganska) vanliga chicklit kriterierna som en död förälder, ond styvförälder (oftast styvmor som här), en storebror som alltid vet bäst (tror han) och en huvudperson som är slarvig, har pengaproblem, karriärsproblem,  kärleksproblem (hennes ex var en otrogen skitstövel) och lite viktproblem så gör det inget.  Jag tycker mycket om Alexandra Potters böcker. Tur att jag har You´re the one I (don´t) want kvar läsa.

Syskonkärlek

Jag har tidigare läst Luftslott, Den jag ville ha och Inte han! av Sheila O´Flanagan. Jag hade själv köpt boken när jag fick den i Vårskönt bokbyte i våras. Men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu.

Boken handlar om Romy Kilkenny, arkeolog,  som återvänder hem till Irland från Australien för att hjälpa sin mamma som ska genomgå en ryggoperation. Romy är yngst i en syskonskara på tre. Hennes halvbror Darragh leder familjeföretaget och hennes syster Kathryn bor i New York och har en framgångsrik karriär där.  Romy har alltid ansetts vara familjens svarta får som inte velat ta ansvar och helst tilbringat sin tid med att gräva i lera efter gamla skelett.

Hemkomsten blir mer problemfylld än Romy kunnat ana. Hennes syskon motarbetar henne, hennes pappa är omgift och har en liten dotter och gamla konflikter med Veronica (modern) kommer åter upp till ytan. Dessutom verkar inte hennes syskon vara så lyckliga trots allt. Romy hamnar i mitten av problem och tvingas lära känna sin familj på nytt. Men Romy längtar tillbaka till sitt livi Australien och sin vän Keith, som blivit mer än bara en vän..

Boken är en typisk chick-litbok. Vissa karaktärer är lite väl..Ingen kan vara alltigenom ond. Jag tror säkert att boken är mycket bättre i originalversion. Då heter den Someone special might be closer than you think. Men den är inte dålig. Den är lättläst och rolig. Men jag kan irritera mig på att vissa personer är så endimensionella. Men det kanske är meningen att reta upp sina läsare lite grann..