Dansa vid vulkanens rand

Emma är fyrtio år, lyckligt gift med tre barn – ett perfekt liv, enligt henne själv. Men en dag, på väg in i en restaurang, får hon syn på en främmande man som hon inte kan slita sina ögon ifrån. När deras blickar möts vet hon direkt: hon måste vara tillsammans med honom. Emma lämnar sin trygga tillvaro för något nytt, något hon inte har en aning om vad det ska leda till. Men är hon beredd att förlora allt?

Det här är en fruktansvärt tragisk bok. Den handlar om passion och läntan efter att vara med någon. Någon som en inte alls hunnit lärt känna, men som en älskar ändå.

Det är svårt att förstå hur lätt Emma är beredd att lämna sitt förra liv. Att hon är beredd att lämna sina barn. För hon gör ju det utan att ha kontakt med de äldsta som tycker att hon svikit deras pappa och dem. Att sedan hennes yngsta dotter bara är 12 år och att hon inte har mer kontakt med henne förstår jag inte heller. Hur kunde hon bestämma sig bara efter att ha sett mannen och pratat med honom vid några få tillfällen?

Detta är författaren Gregoire Delacourts femte roman som översatts till svenska. De tidigare heter:

Jag har läst de tre första  och tycker om hans sätt att skriva. Boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Boken ges ut på Sekwa förlag och Emelie Olsson har översatt till svenska.

Ännu en pärla från Sekwa

IMG_3390[1]

Livet blev nog inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jocelyne, även kallad Jo, drömde om att bli modeskapare i Paris, men driver en sybehörsaffär i Arras. Hon väntade på drömprinsen, men det var Jocelyn, även kallad Jo, som dök upp. De har två utflugna barn och lever ett stillsamt liv tillsammans. För nöjes skull skriver hon en blogg om sömnad, spets och pärlor. En dag övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och vinner 18 547 301 euro! Den dagen vinner hon stort. Eller gör hon det?

En riktigt bra bok. Jag blev så fruktansvärt arg på hennes man. Inte bara för vad han gör med pengarna utan för hur han har behandlat henne. Under halva boken förstår man ju inte vilket svin han är utan man tycker att han är helt okej. Men sedan när jag läser om deras tredje barn som dog och anklagelserna han kastade ur sig mot henne och hur han sedan behandlade henne. Varför stannade hon? För att han var hennes trygghet, för att hon nöjde sig. Jocelyne hade ju redan i unga år förlorat sina föräldrar på olika sätt.

Sonen verkar ju brås på fadern medan dottern är mer lik som mamma. En riktigt bra bok är det iallafall. Författare är Grégoire Delacourt och Allt jag önskar mig är hans andra roman. Den första heter L’écrivain de la famille och finns inte översatt till svenska.