Etikettarkiv: Believathon 3

by

Spöksomrar

Flickan i trädet handlar om Nova som ska tillbringa en vecka i sin nya kompis Elsas sommarhus. En stormig natt ser Nova en flicka som sitter och gungar i ett träd nedanför hennes fönster. Det märkliga är bara att det inte finns några träd i trädgården.

I Vintage möter vi Sebastian, vars mamma är besatt av gamla möbler. Hon köper en antik säng åt honom på loppis, vilket får Sebastian att drömma de mest konstiga saker om nätterna.

Ön är berättelsen om Hanna som träffar Nicki nere vid stranden. För att utmana henne föreslår Hanna att de ska simma ut till ön som ingen annan simmar till. Väl där blir Nicki som förbytt och gör någonting minst sagt oväntat.

Berättelserna är faktiskt riktigt otäcka. Mina favoriter var Flickan i trädet och Vintage. Ön passade mig intee lika bra även om jag gillade delarna med styvsyskon och LGBT-temat.

Författare är Mårten Melin och Lina Neidestam har gjort de underbara illustrationerna.

Jag läste boken till Belivathon 3 och gav den fyra stjärnor på Goodreads.

by

Smakebit på søndag: Irène

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Vi har haft en lugn helg och bara varit hemma. I fredags tittade jag på två julfilmer på Netflix. The Holidate och Bad Moms 2. Annars har det mest blivit läsning för mig och några avsnitt av Cougar Town.

Eftersom Believathon 3 pågår (läs-a-loten då en ska läsa barnböcker) så har jag läst Aru Shah and the End of Time av Roshani Chokshi och lyssnat på  Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend.

Idag ska jag rätta ett gäng matteböcker, gå en promenad och förhoppningsvis både läsa och skriva några inlägg till bloggen.

Denna veckas smakbit kommer från Irène av Pierre Lemaitre som ingår i  #mina_hyllvärmare2020 då vi ska läsa böcker av författare med efternamns som börjar på L.

Från sidan 13:

Den här flickan såg inte ut som sig själv: håret, som en gång varit blont, hade långa mörka hårrötter och låg klistrat mot hjässan, hyn var sjukligt blek, med ett stort lilaskiftande blåmärke på vänstra kinden, en smal intorkad blodstrimma i mungipan…och så blicken som skrämt vek undan, det fanns inget mänskligt i den längre utom rädsla, en fruktansvärd rädsla som fortfarande fick henne att rysa som om hon hade gått ut i ett snöoväder utan kappa. Hon höll båda händerna runt kaffemuggen, som en överlevande efter ett skeppsbrott.