En smakebit på søndag: Burn for burn

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i.  Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg! Vi har kollat på Brooklyn Nine-Nine och Only Murders in the Building. Jag har läst Bara på besök av Beth O’Leary
Igår var vi på MM (ett lågprisvaruhus) i Skutskär och sedan åkte vi till Sandviken och gick på Den nya bokhandeln (den heter så). Vilken fin bokhandel. Jag råkade köpa med mig några böcker hem och kommer åka tillbaka dit.

Sedan åkte vi hem till svärföräldrarna med fika som vi köpt på Hansens konditori.

Till middag åt vi koreanska tacos från Hello Fresh som vi provar i några veckor. Kul med lite nytt när en inte har någon matinspiration.

Idag har vi inga planer alls. Det är fint väder här men väldigt blåsigt. Tror jag ska ta en promenad i alla fall.

Denna veckas smakbit kommer från Burn for burn av Jenny Han och Siobhan Vivian. från sidan 1:

The morning fog had painted everything white. It’s exactly like one of my rabbit-hole dreams, where I get trapped, suspended in a cloud, and I can’t seem to wake myself up.
Then the foghorn blares, the mist breaks into lace, and I see Jar Island, spread outalong the horizon just like one of Aunt Bette’s paintings.
That’s when I know for sure that I’ve done it. I’ve actually come back.

Sambo på försök

Tiffy Moore behöver ett billigt boende omedelbart. Leon Twomey jobbar nätter och är i stort behov pengar. En annons kopplar ihop de två främlingarna. Deras vänner tycker att idén är galen, men egentligen är det den perfekta lösningen i Londons tokdyra bostadsbubbla: Leon innehar lägenheten dagtid medan Tiffy jobbar, och på kvällarna och nätterna är den hennes.Trots att de aldrig träffats kommer Tiffy och Leon allt närmare varandra. Och med struliga ex, jobbproblem och en felaktigt fängelsedömd bror smälter deras världar samman till en. Men kan man verkligen bli kär i någon man aldrig träffat?

Det här är en bok som verkar vara en fluffig romance men som är något mycket mer. Jag tyckte om själva vänskapen och attraktionen mellan Tiffy och Leon. Deras lappar som dde lämnar till varandra är roliga och gulliga.

Men Tiffy har problem med sitt ex som vägrar släppa taget om henne fast han har en annan. Han är faktiskt riktigt otäck.

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads och lyssnade på den genom Storytel.
Författaren heter Beth O’Leary och det här var hennes debutroman. Jag läser gärna mer från författaren,

Smakebit på søndag: Två hjärtans karameller

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags kom jag iväg från jobbet i skaplig tid och hade alltså lite ork kvar när jag kom hem. Jag började lyssna på Sambo på försök (The Flatshare) av Beth O’Leary och städade lite och fixade maten medan sambon tog en stödvila.
Jag gjord en supergod pasta med lax och citron-mascarpone från Buffé 11 (Icas kundtidning).

På lördagen sov jag superlänge och sedan latade jag mig nästan hela dagen. Det ena jag gjorde var att lägga julklappar i lådor, köra lite tvätt och fixa lite här hemma medan jag lyssnade klart på Sambo på försök. Den var riktigt bra! Jag hann också med att köra facetime med Mya och buskillarna.
Det blev inte så mycket mer läst för jag började kolla på E.R (Cityakuten) på CMore. Det är precis lika bra eller ännu bättre som när jag först såg det. Gick i åttan eller nian när det började.

Idag sov vi länge och sedan gjorde jag Italiensk bönröra som vi åt på rostat bröd till lunch. Riktigt gott. Jag fick receptet i den senaste Smakboxen vi fick hem.
Sedan var vi in till stan. Sambon skulle hämta medicin på Apoteket och jag skulle hämta en bok på biblioteket. Konstigt nog fick jag med mig 7 böcker till hem…

En fin bokbock och en bokgran på Gävles stadsbibliotek.

Denna veckas smakbit kommer från sidan 6 i Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson:

Ellinor Ljung stannade i korsningen och kisade mot de blå vägskyltarna. Regnet smattrade mot rutan och dränkte ljudet från de båda vindrutetorkarna och poplåten på radion.
Klockan var bara två på eftermiddagen, men det började redan skymma och hon slog på helljuset för att kunna se bättre. På den tredje skylten fann hon det hon letade efter.
Kullaby. Enligt skylten var det sju kilometer kvar.
Hon tog upp lappen där hon i all hast klottrat ner vägbeskrivningen. Kör genom Kullaby, stod det, sväng höger efter ån, följ grusvägen och skogen: Vad sjutton betydde det där sista? Skogen? Hon mindes inte varför hon skrivit det, men hoppades att det skulle ordna sig när hon väl kom dit.