Jag lånade boken på biblioteket men fick inte tumme ur att läsa den inna lånetiden tog slut. Sen gjorde jag ett nytt försök och då blev jag heltsåld. Men eftersom jag är lite allergisk mot saker som alla andra gillar så tog det ett tag innan jag ens lånade den. De två första hade kommit ut på svenska och den tredje var på väg på svenska.
Nu har jag sett filmen som jag älskade Eller nu och nu.. Jag såg den i söndags. Den är så jäkla hemsk, precis som boken. Jag grinade flera gånger under filmen. Det jag irriterade mig på mest var resten eller delar av biopubliken. Filmen hade inte pågått i 20 minuter ens när springandet började. Under hela filmen var det mellan 10-20 personer som gick ut ur salongen. Vad är det för fel? Det ska vara en riktig kris innan jag går ut mitt under en biofilm. Det har nog aldrig hänt…
Sen var det fullt med tonåringar som typ tyckte det var coolt när medtävlarna dör. Själv sitter man där och tänker att alla i filmen är i en fruktansvärd situation. Alla är ju någons barn, bror syster, vän…
I DN kan man läsa Johanna Koljonens krönika om hur ungdomar i USA reagerat på Rues död. Hur de på fullaste allvar inte bryr sig lika mycket för hon är ”svart”. Läs den skrämmande krönikan här.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=qoUT7q2iTbQ]