Sju dagar kvar att leva

img_41101

Reportern och kolumnisten Carina Bergfelt har åkt till Texas för att träffa den dödsdömde Vaughn Ross som ska avrättas inom en vecka. Det har gått  10 år, nio månader och 10 dagar sedan han fick sin dom och an har försökt överklaga många gånger. Nu börjar hans tid att rinna iväg. Texas är den stat som avrättar flest fångar.

Vi får höra Vaughn Ross historia, men vi får även höra från flera andra personer som är involverad på olika sätt. Som en pastor, en fängelsedirektör, en familj som vill ha hämnd och polisen vars löfte inte infrias förrän Vaugn Ross är död.

Men det handlar inte bara om fallet Vaughn Ross det är också ett reportage om dödstraffet i sig. Den är så intressant, fruktansvärd, skrämmande och sorglig. Det finns inga vinnare i det här.

Jag är emot dödsstraff. Förstår inte hur en kan rättfärdiga att ta en annan människas liv. Sen är det ju ett problem i sig att det visst sig att flera personer som fått dödssstraff har varit oskyldiga.  Som Anthony Graves som satt fängslad 18 år bara för att någon angav honom som medskyldig. Det hemska är att han inte är det enda fallet. Jag läste Damien Echols bok  Dödsdömd för några år sedan. Han var ju en av The West Memphis Three som blev  dömda för tre mord de inte hade begått. Han tyckte att det hemskaste var att han inte längre blev behandlad som en människa. Det tänker jag på när jag läser Sju dagar kvar att leva.

Författaren med citat som detta  på  de otroligt stora klassproblem:

Sannolikheten att en vit man i USA någon gång ska hamna i fängelse är en på etthundrasex. För en latinamerikansk man är siffran en på trettiosex. Och för en svart man är sannolikheten en på femton att han någon gång i livet hamnar bakom galler.

 

Jag lyssnade på boken via Storytel. Läs boken du med! Nu ska jag bara få sambon att läsa den.

Oskyldigt dömd

IMG_3833[1]

Som 19-åring dömdes Damien Echols till döden för sadistiska sexmord på tre åttaåriga pojkar. Han och vännerna Jason Baldwin och Jessie Misskelley Jr blev West Memphis Three: fattiga ungdomar som utpekades som satanistiska ritualmördare, trots bristande bevis. Efter en lång kampanj släpptes de fria. Det här är Damien Echols historia.

Delstatens åtal byggde enbart på ett framtvingat erkännande från Misskelley och, skulle det senare visa sig, fabricerad bevisning. Vittnesbörd om Echols demoniska personlighet och det faktum att de gillade Metallica beseglade de åtalades öden: Baldwin och Misskelley fick båda livstidsstraff och Echols utpekades som satanistisk ritualmördare och dömdes till döden. Men rättsfallet blev snabbt omdiskuterat och domarna ansågs tvivelaktiga. Det hela kom att skildras i den uppmärksammade dokumentärfilmen Paradise Lost 1996. Dokumentären väckte stort internationellt intresse och resulterade i en kampanj för ett frikännande av West Memphis Three. Johnny Depp, Eddie Vedder, Henry Rollins och Peter Jackson är några av de mest kända som deltog i kampanjen. Tack vare deras insatser, särskilt från Echols fru, Lorri, som han träffade under fängelsetiden, frikändes alla tre i augusti 2011 genom en så kallad plea bargain, där de tog på sig morden mot att släppas fria efter den strafftid de dittills avtjänat. Ett par av de svenskar som engagerat sig för West Memphis Three är Fredrik Strage och Ika Johannesson.

Jag har sett Paradise Lost och läst om Damien Echols. Det är så fruktansvärt vad de här killarna fått utstå.  Men nu handlar den härboken om Damien Echols.  Hur kan ett barn få växa upp under så hemska förhållanden. Det låter ju som om det handlar om ett U-land i långt-bort-i-stan.  När de håller på att frysa ihjäl inom hus på vintern och mamman kör igång ugnen och öppnar luckan för att värma rummet. Eller när det skaffar ett värmeelement och hans lillasyster snubblar in i det och bränner sig så illa att hon får brännblåsor. Eller..ja listan är lång.

Damien Echols blev ofta frågad om vad han saknade mest i fängelset. Hans svar blev: Jag saknar att bli behandlad som en människa. Det gör ont att läsa det.

Han tar också upp det här med att utvecklingsstörda och psykiskt sjuka människor avrättas fast det inte får ske enligt lag. Men då medicinerar man den psykiskt sjuke så att ja är så friska att man kan avrätta honom. Han berättar om en kille som skulle avrättas och vill äta paj som sin sista måltid. Han åt bara halva pajen och plastade in den andra halvan för att äta efter avrättningen. Killen förstod inte vad en avrättning innebar. Fy fan!

Jag blir så arg när jag läser boken och så ledsen. Han var bara en vanlig kille som blev  en syndabock bara för att han läste ”fel” böcker, lyssnade på ”fel” musik och var intresserad av det ockulta. Tur att man bor i Sverigeb annars vet man aldrig vad som hänt. Jag läste (läser) Stephen King och Dean Koontz, jag lyssnar på samma grupper som Damien och jag var också intresserad av det ockulta när jag var i samma ålder. Det är skrämmande,

Själva boken är riktigt välskriven också. Läs den! Jag tror att jag måste köpa den, vill äga den.

Biblioteksbesök

Nu sitter jag på biblioteket i jobbstaden/hemstaden och väntar på bussen som jag ska ta hem till mamma och pappa. Jag måste åka hit för att hämta två böcker som jag reserverat. Kön var så lång på den ena så jag trodde att jag skulle hunnit börja jobba innan det skulle bli min tur. Men så var det inte som tur var.

20130723-102148.jpg
Tänk vad bra det går att vänta på ett bibliotek. En massa böcker att titta på och sköna fåtöljer att läsa i.

20130723-104823.jpg