För inte så läge sedan läste jag The Distant Hours av samma författare och älskade den. Jag tycker lika mycket om den här. Men det hade varit ännu bättre att läsa den på engelska tror jag.
Boken börjari London 1913 med att en liten flicka är gömd på ett fartyg. Hon väntar på att Sagoberätteerskan ska dyka upp, men det gör hon inte. Skeppet seglar till Austalien och flickan hittas på kajen i Maryborough av Hugh som tar med henne hem till sin fru. De försöker ta reda på var flickan kommer ifrån men ingen vet något. Flickan vet inte ens själv hur gammal hon är. Hugh och hans fru tar flickan som sin egen och ger henne namnet Nell. Nell har inget minne av sitt tidigare liv och tror att hon är dotter i huset. När hon fyller 21 år berättar Doug sanningen för henne och den hon trodde hon var finns inte längre.
Hela Nells liv präglas av det hon fått veta. Hon är övertygad om att hon blev övergiven för at hennes föräldrar inte ville ha henne. När hon tillslut får en egen dotter har hon svårt att knyta ann till henne.
När Doug dör 1975 är Nell 60 år och får resväskan som hon hittades med i arv. I väskan fanns en sagobok av Eliza Makepeace och illustrationer av Nathaniel Walker. Hon är övertygad att hennes öde är sammanlänkat på något sätt med författarinnan Eliza Makepeace. Så hon reser till England för att söka efter sitt ursprung. Sökandet för henne till Cornwall och Blackhurst Manor.
Nells dotter-dotter Cassandra växer upp med sin mormor. De står varandra nära men när Nell dör får hon veta att mormodern haft stora hemligheter. Cassandra har fått ärva ett hus i England! Efter begravningen får hon veta av sina gammel-mostrar att mormodern inte var deras syster utan adopterad. Och bland Nells papper hittar hon fler hemligheter. Cassandra bestämmer sig för att resa till England för att sälja huset och försöka få reda på mer om Nells ursprung.
Jag älskar böcker om gamla mörka familjehemligheter. Och det här är verkligen en sån. Jag tycker också om att det finns små korta sagor i boken som en av huvudpersonerna ska ha skrivit. Det var ju lika i The Distant Hours.
Boken är spännande och välskriven. Den är också otroligt sorglig. Men läs den!
Boken är skriven av Kate Morton.