Den glömda trädgården

För inte så läge sedan läste jag The Distant Hours av samma författare och älskade den. Jag tycker lika mycket om den här. Men det hade varit ännu bättre att läsa den på engelska tror jag.
Boken börjari London 1913 med att en liten flicka är gömd på ett fartyg. Hon väntar på att Sagoberätteerskan ska dyka upp, men det gör hon inte. Skeppet seglar till Austalien och flickan hittas på kajen i Maryborough av Hugh som tar med henne hem till sin fru. De försöker ta reda på var flickan kommer ifrån men ingen vet något. Flickan vet inte ens själv hur gammal hon är. Hugh och hans fru tar flickan som sin egen och ger henne namnet Nell. Nell har inget minne av sitt tidigare liv och tror att hon är dotter i huset. När hon fyller 21 år berättar Doug sanningen för henne och den hon trodde hon var finns inte längre.
Hela Nells liv präglas av det hon fått veta. Hon är övertygad om att hon blev övergiven för at hennes föräldrar inte ville ha henne. När hon tillslut får en egen dotter har hon svårt att knyta ann till henne.

När Doug dör 1975 är Nell 60 år och får resväskan som hon hittades med i arv. I väskan fanns en sagobok av Eliza Makepeace och illustrationer av Nathaniel Walker. Hon är övertygad att hennes öde är sammanlänkat på något sätt med författarinnan Eliza Makepeace. Så hon reser till England för att söka efter sitt ursprung. Sökandet för henne till Cornwall och Blackhurst Manor.

Nells dotter-dotter Cassandra växer upp med sin mormor. De står varandra nära men när Nell dör får hon veta att mormodern haft stora hemligheter. Cassandra har fått ärva ett hus i England! Efter begravningen får hon veta av sina gammel-mostrar att mormodern inte var deras syster utan adopterad. Och bland Nells papper hittar hon fler hemligheter. Cassandra bestämmer sig för att resa till England för att sälja huset och försöka få reda på mer om Nells ursprung.

Jag älskar böcker om gamla mörka familjehemligheter. Och det här är verkligen en sån. Jag tycker också om att det finns små korta sagor i boken som en av huvudpersonerna ska ha skrivit. Det var ju lika i The Distant Hours.
Boken är spännande och välskriven. Den är också otroligt sorglig. Men läs den!

Boken är skriven av Kate Morton.

The Distant Hours

Jag förstod genast att det här var en bok för mig. Se bara på framsidan!  Och när jag väl började läsa var det kört.
På Milderhurst Castle bor tvillingsystrarna Persephone ”Percy”, Seraphina ”Saffy” och deras mycket yngre syster Junipher Blythe. Deras far är den kände författaren Raymond Blythe som skrev ”The True History of the Mudman”. Boken utspelar sig dels under 1941 mitt under andra världskriget och 1992.
Edie är en 30-årig nyseparerad singel som jobbar på ett litet bokförlag. När hennes mamma får ett brev som varit borttappat av posten i 50 år får hon veta att mammam var evakuerad till Milderhurst Castle under kriget. Men hennes mamma är mycket förtegen om vad som hände då.
Edie åker sedan vilse under en jobbressa och upptäcker att hon är i närheten av Milderhurst Castle. Hon har en sådan tur att hon får tillfälle att gå en rundtur i slottet guidad av den nästan 90-åriga Percy Blythe. Hon träffar även de andra systrarna och blir förskräckt av Junipher Blythe som är mer eller mindre galen. Hon förlorade förståndet när hennes fästman övergav henne sägs det.

När det närmar sig jubileum för utgivningen av ”The True History of the Mudman ” så kräver Percy att det ska vara Edie som skriver förordet. Edie tackar ja till erbjudandet och återvänder till slottet. Där kommer hon få veta allt innan hennes 4 dagars vistelse är över. Hur berättelsen om tge Mudman kom till, varför Junipher blev galen och mycket mer..

Boken är magisk. Den har nästan allt. Andra världskriget, ett slott, systrar och spökligheter (kan man säga så?)  Jag förstår ganska fort hur vissa saker hänger ihop, men det gör inget. Den är så välskriven och spännande ändå.

Jag tycker om allihop i boken. I början av boken har jag lite svårt för Percy, men jag förstår henne också. Hon gör allt för att skydda sina systrar. Men historien är hemskt tragisk. Hur allt faller samman för sytrarna på grund av olyckor egentligen. Den som jag har riktigt svårt för är Raymond Blythe. Han måste ju ha varit en fullblodspsykopat. Vem fan gör så mot sin familj och sina döttrar?

Jag vill inte berätta för mycket av handlingen då det är lätt att säga för mycket. Då förstör jag ju er upplevelse av boken. Om ni gillar böcker om 1940-talets England, tvillingar, släkthemligheter och trasiga familjer tycker jag att ni ska läsa den.

Jag har även en annan av Kate Mortons böcker liggande på vänt i bokhyllan. Den glömda trädgården heter den och jag hade hellre velat läsa den på engelska. Men det är bara den svenska upplagan som finns på biblioteket.

Läs mer om Kate Morton här.