Dit du går, följer jag

Vid sekelskiftet 1900 flyr Unni, Armod och lille Roar från Norge för att finna ett nytt hem. I Hälsingland slår de sig ner i ett ödetorp i skogen mellan människoland och vildmark. Den lilla flocken tvingas huka under naturens och skogsbondens brutala nycker i det nya landet med blå berg och svartmörka skogar.

Mer än sjuttio år senare sitter Kåra vid köksbordet som Armod byggde. Hon planerar begravningen för sin svärfar Roar. Det gror mörkt i hörnen. Vad var det egentligen som hände för länge sedan, när Roars föräldrar kom till huset? Unnis och Armods kärlek var större än allt. Kåras oro är lika stor. Nu vill hon bryta tystnaden och avslöja hemligheterna. ”Dit du går, följer jag” är en dramatisk historisk roman om hur beroende vi alla är av varandra och om kärlek över alla gränser.

Jag tyckte om att lyssna/läsa om Unni, Armod och Roar men är inte alls lika förtjust i att läsa med Kåra som berättare. Jag tycker inte alls om Kåra. Hon är otäck och väldigt känslokall.
Det är en väldans massa elände hela tiden också. Inget kan ju gå bra för någon nån gång.
Twisten i boken kan en lista ut själv med hjälp av några ledtrådar.

Det var lite roligt att det pratas om doktor Thorsén i Söderhamn. Jag är uppväxt i Söderhamn.

Boken är skriven av Lina Nordquist som är uppväxt i Söderhamn. Boken blev utsedd till Årets bok 2022. . Boken lästes upp av Ella Schartner och Ellen Jelinek. Den fick tre stjärnor i betyg

En smakebit på søndag: Dit du går, följer jag

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Den första hela skolveckan med mina små ettor är avklarad och det har gått över förväntan. Jag har till och med hunnit läsa en hel del under veckan.  Vivek Ojis död, Dungen och Stora Porrboken har blivit utlästa. Jag har tagit en promenad varje kväll också.

Idag ska jag fixa lite inför jobbveckan, köra lite tvätt, städa och läsa. Jag läser också A Court of Silver Flames av Sarah J Maas.

Denna veckas smakbit kommer från Dit du går, följer jag av Lina Nordqvist, från sidan 3 (läser på iPad):

Kalhygge

Strax under solen, en öppen yta. Land utan ljud. Väldiga träd skuggar marken längre bort, men alldeles nära finns inget alls, bara åldrande huggmärken, sågjack uppmjukade av regn, nakna stubbar.
En man ligger död här. Rynkorn som en vackert sliten läderväska. Håret som ägsull. Vitt, tunt, fladdrande i den lätta fläkten över kalhygget in mot skogen.
Ormbunkarna vilar mot marken omkring honom och kattugglan flaxar till en närmare gren. Myrorna skyndar. Träden omkring platsen sträcker sina rötter mot mannen och stubbarna på kalhygget, men de kan inget göra för dem. 
En stillnad ränna av tjockt, mörkrött blod smyger över barr och jord bort från mannens huvud. Som en vattenfåra som stannat i sitt flöde. Jakttornet saknar honom redan. Såret är stort och går genom skallbenet, men han jämrar sig inte , andas inte, ligger bara nära skogen så som han levde, ansiktet vänt mot trädkronorna. Hans ögon är slutna, han ser inget. Han finns inte längre, kommer aldrig mer att se, men kråkorna ser honom fortfarande. Och jag.