På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Den första hela skolveckan med mina små ettor är avklarad och det har gått över förväntan. Jag har till och med hunnit läsa en hel del under veckan.  Vivek Ojis död, Dungen och Stora Porrboken har blivit utlästa. Jag har tagit en promenad varje kväll också.

Idag ska jag fixa lite inför jobbveckan, köra lite tvätt, städa och läsa. Jag läser också A Court of Silver Flames av Sarah J Maas.

Denna veckas smakbit kommer från Dit du går, följer jag av Lina Nordqvist, från sidan 3 (läser på iPad):

Kalhygge

Strax under solen, en öppen yta. Land utan ljud. Väldiga träd skuggar marken längre bort, men alldeles nära finns inget alls, bara åldrande huggmärken, sågjack uppmjukade av regn, nakna stubbar.
En man ligger död här. Rynkorn som en vackert sliten läderväska. Håret som ägsull. Vitt, tunt, fladdrande i den lätta fläkten över kalhygget in mot skogen.
Ormbunkarna vilar mot marken omkring honom och kattugglan flaxar till en närmare gren. Myrorna skyndar. Träden omkring platsen sträcker sina rötter mot mannen och stubbarna på kalhygget, men de kan inget göra för dem. 
En stillnad ränna av tjockt, mörkrött blod smyger över barr och jord bort från mannens huvud. Som en vattenfåra som stannat i sitt flöde. Jakttornet saknar honom redan. Såret är stort och går genom skallbenet, men han jämrar sig inte , andas inte, ligger bara nära skogen så som han levde, ansiktet vänt mot trädkronorna. Hans ögon är slutna, han ser inget. Han finns inte längre, kommer aldrig mer att se, men kråkorna ser honom fortfarande. Och jag.