Tisdagstrion: Och det var på kung Oscars tid

Nu är tisdagstrion tillbaka igen och Robert har fyllt på sin lista.

Den här veckan är temat för tisdagstrion: Om det var på kung Oscars tid 

Jag har valt Oscar II tid…

  • Doktor Glas – Hjalmar Söderberg
    Doktor Glas (1905) är ett triangeldrama mellan doktor Glas, pastor Gregorius och dennes fru Helga. Doktor Glas som känner sig intellektuellt överlägsen andra människor trots sitt eget självförakt bli förtrollad av pastorns fru. Samtidigt hyser han ett förakt inför pastorns motbjudande karaktär. Detta dilemma leder till en moralisk inre kamp hos doktorn vilket får ödesdigra följder.
  • Barn av sin stad – Per Anders Fogelström
    Stockholm 1880–1900
    På Söder bor Lotten Nilsson, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. De är barn av en stad som under 1800-talets sista år genomgår en våldsam utveckling. Men vägen till ett bättre liv är fortfarande lång.
    För den lilla dottern Emelie, som får slita i fabrik för att bidra till försörjningen, gäller helt andra villkor än för sonen August, adopterad i en förmögen grosshandlarfamilj.
  • Röda rummet – August Strindberg
    Arvid Falk ska erövra världen. I det berömda öppningskapitlet till Röda rummet står den unge journalisten på Mosebacke, full av djärva ideal och impulser från kontinenten. Stockholm ligger för hans fötter, strålande av ljus. Det är en afton i början av maj, men allt andas gryningstid. Fast idealen kommer snart att möta den krassa verkligheten på tidningsredaktioner och förlag, och romanen utvecklas till en berättelse om besvikelser, omprövningar och kompromisser inte bara för Arvid Falk, utan också för de filosofer, skådespelare, författare och revolutionärer som han möter i Stockholms kulturvärld och på Berns salonger, där Röda rummet är den givna mötesplatsen.
    August Strindbergs roman är en rasande uppgörelse med det borgerliga, inskränkta och provinsiella 1800-tals-Sverige. Med sin nyskapande blandning av realistisk detaljrikedom och satir hade den en direkt chockverkan på sin samtid.

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Liten men naggande god

IMG_3079[1]

Porträttet är en kort roman på bara 20 sidor av en av mina favoritförfattare Hjalmar Söderberg. William Leche är vår huvudperson som snart fyller 34 år. Han känner att han åldras och att han blir mer och mer ointresserad av nya tankar, böcker oc nya bekantskaper. Det är dags att ta nästa steg, att slå sig till ro men inte med vem som helst utan med hans väninna änkan Fru Richardt.  I hans huvud är det det perfekta partiet. De skulle få ett lugnt och välordnat liv utan överspända fordringar på het erotik. Hon har också redan en dotter.

I änkans hem sitter ett porträtt på hennes avlidne man löjtnaden och godsägaren Johan Richardt. Det visar sig att han på sin dödsbädd avtvingade ett löfte av sin fru..

Så välskriven novell med så mycket innehåll på de få sidorna. Förstår dock inte varför Fru Richardt gick med på det hon lovade sin man speciellt efter man fått veta mer om hans karaktär.

Jag har tidigare läst Den allvarsamma leken, Doktor Glas och Martin Bircks ungdom.

Gregorius

Den här boken var ett fynd på förra årets bokrea. Nu har jag läst ut den (eller egentligen var det i helgen). Jag älskar Hjalmar Söderbergs romaner Den allvarsamma leken och Doktor Glas.  Pastor Gregorius finns med som en synnerligen osympatisk person i Doktor Glas.
I Gregorius är han istället huvudpersonen. Men inte en speciellt sympatisk sådan.

Gregorius berättar om sitt liv. Hur han blir förtrollad av Helga när hon bara är ett barn. Från början drömmer han om att adoptera henne. Hans äktenskap med första frun Lydia är nämligen barnlöst. Men när hon blir äldre drömmer han istället om att gifta sig med henne. Helga är då bara i 13 års åldern. När han sitter vid Lydias dödsbädd tänker han bara på Helga.  Sedan gifter han sig med Helga. Men deras liv tillsammans blir inte lyckligt.

Gregorius är säker på att hon är otrogen. Sedan får han veta av Doktor Glas att de måste sluta ha ”äktenskapligt samliv” på grund av hennes hälsa och även hans egen dåliga hälsa. Man får  följa Gregorius under hans sista sommar. Om man läst Doktor Glas så vet man ju vad som kommer hända.

Gregorius är inte genom ond. Jag förstår varför han beter sig som han gör. Det är en mycket osäker man. Men det ursäktar inte hans beteende mot sina fruar. Han våldtar ju faktiskt Helga. Fast det vill han inte erkänna för sig själv. Sen är det riktigt äckligt när han först blir kär i Helga. Han beter sig som en pedofil.
Näe, Gregorius som person är inte en favorit. Men boken är riktigt bra. Jag tyckte den var lite tungläst på sina ställen, och att den kunde ha varit lite kortare.

Så bra!

Jag har äntligen läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Jag tyckte mycket om Den allvarsamma leken och jag tycker nästan lika mycket om Doktor Glas. Jag är så glad att jag läst den nu. Den är så bra som som pålitliga källor sagt mig.

Bokens handling utspelar sigi Stockholm runt förra sekelskiftet. Läkaren Tyko Gabriel Glas plågas av sömnlöshet och ensamhet. Han är 33 år fyllda men har ännu inte ”känt” en kvinna.
Till hans läkarmottagning kommer  en dag den motbjudande pastor Gregorius unga hustru Helga och ber om hans hjälp. Hon finner sin man motbjudande och vill inte längre utföra sina äktenskapliga plikter. Dessutom älskar hon en annan man. Doktor Glas lovar att tala med pastorn om att det inte kan bli tal om något äktenskapligt samliv det närmaste halvåret p.g.a. hustruns dåliga hälsa. Men när det inte stoppar pastorn så påminner Glas honom om hans dåliga hjärta. Han råder pastorn att åka til en hälsokälla i 6 veckor för att vila upp sig, ensam.

Medan pastorn är borta får Glas tid att tänka igenom situationen. Han förstår snart att Helga är intim med sin älskare och att det kommer att få konsekvenser. Han kommer på att han kan lösa situationen på ett ganska enkelt sätt. Genom att mörda pastorn med ett piller som hans jälv framställt. Men är det rätt att göra så? Han dividerar frågan fram och tillbaka.Hur ska han göra och hur ska han göra för att inte bli upptäckt?

Boken är så otroligt välskriven. Den är bara 154 sidor lång. Det sägs ju att en stor författare kan få mycket sagt på få sidor. Och det kan verkligen Söderberg (jag tycker i och för sig också mycket om författare som skrivit riktiga tegelstenar) Jag tycker om hans språk. och hans miljöbeskrivningar. Han berättar så målande att det känns som man är med.  Det finns så många bra citat ur boken. Det mest kända är väl:

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.

Jag måste helt enkelt läsa resten av hans romaner.