En klassiker

IMG_2834[1]

Bonjour Tristesse av Francoise Sagan brukar nämnas som en av böckerna man MÅSTE läsa i sitt liv. Men den finns inte med i Göran Häggs 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Fast det finns en massa skit på hans lista också (pardon my french).

Cécile är en 17-årig flicka som lever med sin 40-åriga pappa Raymond. De har ett kompisförhållande till varandra med på många sätt är hon kvinnan i hans liv. Sedan hon kom hem från det katolska internatet som drevs av nunnor har hon följt med sin far i nöjelivet. Pappan har många förhållanden med unga nöjeslystna kvinnor som Cécile ser ner på och kallar slampor. Men det är aldri nån fara att han saka gifta sig med någon av dem. Han är lika omogen som sin dotter om inte mer.

Men så bjuder han in Anne, som var vän till Céciles mamma, att tillbringa sommaren med dem i en villa han hyrt vid Medelhavet. Med sig har han också sin älskarinna Elsa, något som Anne inte vet något om när hon tackar ja till inbjudan.

Cécile är först glad att Anne har kommit, men blir alltmer irriterad och oroad när hon börjar lägga sig i hennes och faderns liv. Hon hindrar till och med Cécile att träffa Cyril den 25-årige mannen hon flirtar med. Men hon blir riktigt räd när pappan faller för Anne hon de två talar om att de ska gifta sig när de återvänder till Paris. Cécile förstår att hennes ansvarslösa,lata liv som hitintills varit fyllt av nöjen och livsnjutningar är slut om detta sker.Så hon konstruerar en plan för att bli av med Anne. Hon manipulerar Cyril och Greta till att delta i ett drama som hon konstruerat för att göra den ytlige fadern svartsjuk. Men et hela slutar med en tragedi.

Raymond, fadern är verkligen en svag och ytlig figur. Han har aldrig tagit sitt ansvar som far utan tagit med sin dotter på alltför vuxna nöjen. Jag vet att det var en annan tid då (boken är ju utgiven 1951 och skriven av den då 18-åriga författaren), men det känns sjukt att låta sin dotter dricka och röka på det där sättet.  Cécile är en produkt av sin uppväxt. Först är hon på ett hårt hållet katolsk internat som drevs av nunnor och sedan kastas hon ut i nöjelivet med sin far som är värsta sortens playboy. Inte undra på att hon blir som hon blir.

En riktigt bra bok är det iallfall.

En till tematrio

Jag kom på fler bra böcker av franska författare:

  1. Det andra könet av Simone de Beauvoir. En av feminismens stora klassiker. Den är bra, men jobbig att läsa. Alla borde försöka iallafall. Oavsett om man är feminist eller inte. Man behöver ju inte läsa hela. Kanske kan den väcka några tankar..
  2. Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. Har hört mycket om den men har inte läst den. Än…
  3. De tre musketörerna av Alexander Dumas den äldre. ( Hans son Alexander Dumas den yngre, skrev Kameliadamen). Min gammelmorfar hade de tre musketörerna uppdelad i typ 20 böcker med 200 sidor i varje. Det var även fortsättningen på de tre musketörerna Myladys son och 40 år efteråt. Jag har läst någonstans att han fick betalt per ord. Jag ska ta en titt på böckena när jag åker hem nästa gång.