Etikettarkiv: Frankrike

by

Hôtel Transylvania

IMG_0711[1]

Le Comte the Saint Germain är en mystisk figur. Han är en rik, världsvan, karismatisk aristokrat som är avundad och åtrådd av många. Men ingen känner honom egentligen.

Han är nämligen en vampyr som föddes i de Karpatiska bergen 2000 B.C ( innan Kristus). Han blev vampyr när han var ungefär 35-40 år.

Historien utspelar sig i 1700-talets Paris när  Louis XV är kung. Saint Germain är nära vän med grevinnan Claudia d´Argenlac och Madame Lucienne Cressie och på grund av dem eller deras män blir han indragen i en kult med djävulsdyrkare.

Grevinnan d´Argenlacs brorsdotter Madeleine kommer för att besöka sin faster och Saint Germain faller för henne. Tyvärr var hennes pappa medlem i djävulsdyrkarsekten när de var aktiva för ca 20 år sedan. När de avslöjades drog sig han tillbaka på landsbygden och levde ett lugnt familjeliv. Tyvärr hade han lovat sitt förstfödda barn till sektledaren Saint Sebastien. Men det har han varken berättat för sin dotter eller sin syster.

Det märks att boken är skriven 1978. Mycket övervåld, utstuderade våldtäkter och homosexuella män som är perversa och störda.

Boken var ändå helt okej underhållning, men jag kommer nog inte fortsätta läsa serien. Författare är Chelsea Quinn Yarbro.

Jag läste boken  till nästa träff med Vampyrbokcirkeln som är på söndag.

by

Författaren i familjen

När Édouard är sju år skriven han dikten som får hans pappa att gråta och resten av familjen att applådera och utnämna honom till författaren i familjen. Men när han fyll åtta år har han inget att skriva om längre.

Édouard växer upp i en skör familj. En familj som älskar varandra men som inte riktigt räcker till. Pappan med de högtflygande planerna för affären, mamman som är på jakt efter något, brodern med änglavingarna och systern med stenhjärtat. Alla är de trasiga och familjen möter motgång på motgång.

Èdouard kämpar för att bli en riktig författare. men det går inte så bra. Han möter Monique som vill bli hans musa. Marilyn till hans Miller. Han blir istället en copywriter, till och med en mycket välbetald sådan. Men han är ändå inte lycklig, han skulle ju bli författare.

Boken är så sorglig och samtidigt fyll med kärlek. Den handlar om skadade människor. Om att se sina föräldrar som de människor de är, att se deras brister och styrkor. Grégoire Delacourt har verkligen ett poetiskt och målande språk. Han kan verkligen beskriva personer och situationer med enkla medel.

Jag har tidigare läst och älskat Allt jag önskar mig  av författaren, men Författaren i familjen är hans debutroman.  Nu vill jag ha hans nästa roman. När kommer den tro?

Boken gavs ut på Sekwa förlag som ger ut franskspråkig litteratur på svenska.

Tack till Sekwa förlag för boken.

 

by

Utrop

IMG_4615[1]

Utrop berättar om en ung, namnlös kvinna som arbetar på järnvägsstationen Gare du Nord. Osynlig sitter hon och ropar ut tågens ankomster och avgångar.
Anonym söker hon sin identitet. Skuggan av ett övergrepp i tonåren förföljer henne ständigt. Hon är intill besatthet förälskad i en man som älskar och lever med en annan kvinna. Ändå väntar hon enträget på att han ska bli hennes. Under tiden utsätter hon sig för slumpmässiga och ibland rent av farliga möten med främlingar i storstadens skumma kvarter. Med sin kärlekstörst och starka medkänsla blir hon ett lätt offer för männens åtrå.

Utrop är riktigt obehaglig läsning. Huvudpersonen är beredd att utstå vad som helst för att få mannen hon är förälskad i. Hon låter honom trampa på henne igen och igen. Det är en mycket ensam människa det handlar om. Hon har inga vänner förutom mannen och dennes fästmö Ange.
Det är en jobbig bok att läsa. Handlingen går långsamt framåt, man förstår att det inte kommer att sluta lyckligt.

Författare är Céline Curiol och Utrop är hennes debutroman. Det är Sekwa som gett ut boken på svenska.

by

En till tematrio

Jag kom på fler bra böcker av franska författare:

  1. Det andra könet av Simone de Beauvoir. En av feminismens stora klassiker. Den är bra, men jobbig att läsa. Alla borde försöka iallafall. Oavsett om man är feminist eller inte. Man behöver ju inte läsa hela. Kanske kan den väcka några tankar..
  2. Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. Har hört mycket om den men har inte läst den. Än…
  3. De tre musketörerna av Alexander Dumas den äldre. ( Hans son Alexander Dumas den yngre, skrev Kameliadamen). Min gammelmorfar hade de tre musketörerna uppdelad i typ 20 böcker med 200 sidor i varje. Det var även fortsättningen på de tre musketörerna Myladys son och 40 år efteråt. Jag har läst någonstans att han fick betalt per ord. Jag ska ta en titt på böckena när jag åker hem nästa gång.
by

Tematrio – Vive la France

Lyrans tematrio denna vecka gäller Frankrike eftersom de firar nationaldag den 14 juli. Så på uppmaning av Lyran berättar jag om tre franska romaner eller författare. Jag väljer att ta 3 böcker av Jules Verne:

  1. Två års ferier av Jules Verne. En av mina favoritböcker när jag var yngre. Året är 1860. Ett gäng ungdomar från en privatskola är på segling med skonare Sloughie. Men en natt är det någon som lossar tampen skonaren är förtöjd med. Båten driver iväg och det blir storm. Tillslut lider de skeppsbrott på en öde ö. De blir tvugna att klara sig själva utan hjälp från vuxna. Huvudpersonerna är Briant (en fransk pojke och hans bror Jack) och Doniphan, en engelsk pojke med lite taskig attityd. Jag var nästan kär i Doniphan.  Iallafall så är boken spännande och välskriven.
  2. Den hemlighetsfulla ön av Jules  Verne. Handlar också om en öde ö. Men nu är det 5 män och en hund som står i centrum. De flyger en luftballong som håller på att förlisa under en rkan i Stilla havet. Tillslut klarar de sig i land på en ö. Med stor uppfinningsrikedom och förmåga att ta allt tillvaraskaffar de sig en bekväm bostad, mat och husdjur. Så småningom märker de att ön har en  hemlig innevånare som hjälper dem  att lyckas så bra med sin Robinson Kruse-tillvaro på Lincolnön. När de tillslut får träffa sin skyddsängel så upptäcker de en stor och välbevarad hemlighet. Jag älskade böcker om överlevnad på öde öar..
  3. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. Alla vet väl ungefär vad den handlar om. Fileas Fogg är en rik man med mycket exakta vanor. Hans förra betjänt  fick sparken för att han bar in rakvatten som var tempererat till 28 grader istället för de begärda 30. Så nu börjar en ny betjänt hos honom, Jean Passepartout. På Reformklubben under sitt dagliga  whistparti så slår Fogg vad om 20 000 pund att han kan resa jorden runt på 80 dagar. Och det gör han. Ja kommer ihåg at jag ogillade Fogg för han är så jäkla  precis. Han ska ha allt på sitt sätt hela jäkla tiden. Och han kör med stackars Passepartout hela tiden. Men den är bra ändå boken.

Jag läste jättemycket Jules Verne ett tag när jag gick på mellan och högstadiet.  Som t.ex:

  • Kapten Grants barn
  • En världsomsegling under havet
  • Tsarens kurir
  • 800 mil på Amazonfloden

+ de tre som jag nämnt i trion. Två års ferier har jag läst mer än 20ggr säkert. Det börjar bli dags för en omläsning tror jag.