Etikettarkiv: Frida Skybäck

by

Norrsken

IMG_5497[1] Visst är framsidan fin?!

 

Norrsken är Frida Skybäcks tredje roman. Precis som de tidigare böckerna är Norrsken en historisk kärleksroman. Jag har läst hennes två tidigare böcker Den vita frun och Charlotte Hassel och haft mycket olika åsikter om dem.

Boken handlar om Cecilia Stiernfors som återvänt hem till herrgården Rosenlund. Men honnär inte längre samma person. Som läsare vet man inte riktigt vad som hänt, men man märker att hon mer eller mindre är utstött av sin familj. Hennes pappa låtsas inte om henne, hennes mamma är kall mot henne, systrarna verkar vara enade mot henne och Cecilia får inte träffa sin lillebror.

Boken berättas omväxlande i nutid och dåtid. I vartannat kapitel är det nutid och i vartannat är det dåtid och Cecilia själv berättar. Men det är ganska luddigt när Cecilia själv berättar eftersom hon inte riktigt vet vad som händer. Men som läsare förstår man ju mycket mer än Cecilia gör.

Cecilia längtar efter och väntar på sin ungdomskärlek Ludvig som svek henne så. För att få ordning på sina tankar om vad som verkligen hände skriver hon ner dem. Tillslut blir det en bok.

Föräldrarna vill att hon ska giftas bort så snabbt som möjligt. De hittar en lämplig kandidat i adelsmannen Jacques Rosseau. Kanske den mest osympatiske mannen någonsin. Ett riktigt svin rent utsagt.  Men det är så i den här boken. Nästan alla människorna i Cecilias närhet är  elaka och manipulativa. Hennes mamma är riktigt hemsk. Hon får migrän eller andra sjukdomar så fort hennes barn ville någonting. En typisk tyrann som alltid vill vara i centrum.

Boken är en riktig sträckläsningsbok som jag läste ut på en eftermiddag. Vad jag förstår så är det här första delen i en serie. Det märks verkligen. Det känns som om hela boken är en riktigt lång inledning till en serie. Inte på ett dåligt sätt. Men det  slutade lite för abrupt för min smak. Jag hoppas verkligen att man får veta mer om Cecilias öde i nästa bok. Tror den ska handla om en av de andra systrarna. Men lämna inte Cecilia så här.

Boken visar på ett mycket realistiskt sätt hur utsatta kvinnor var på 1800-talet. Hur lite de hade att säga till om i sina egna liv. Det var bara att finna sig. Det gällde även de högre klasserna eller kanske speciellt de. Här ska familjens ära och framtid säkras till varje pris. Usch, slutet är riktigt hemskt.

Jag kommer absolut att läsa nästa bok i serien. Den här var mycket bättre än Charlotte Hassel.

En varning dock till er som tror att det här är en bok i samma stil som de Simona Ahrnstedt skriver. Det är inte en romancebok, det här handlar mer om Cecilia och hennes liv. Visst finns det män men det är inte kärlek av samma slag som i Ahrnstedst böcker.

Tack till Forum för rec.ex!

 

 

by

Midsommar och annat !

Idag är det midsommarafton och som vanligt är det si och så med vädret. Sambon och jag blir hemma idag och A kommer över så vi har ett ganska lugnt midsommarfirande. För några år sedan var vi jämt ett helt gäng som var ihop på midsommar, men folk flyttar, byter partners m.m. så nu är det inte samma sak längre.

Det är också min andra semesterdag idag. Igr gjorde jag inte många knop. Det var mest soffsittning, booktubekollning och  bokläsning. Jag läste äntligen ut Percy Jackson and the Sea of Monsters och läste hela Norrsken av Frida Skybäck. Jag vet att den har varit uppskriven under Cinnamon läser, men jag har inte läst den. Jag har haft med mig den i ryggsäcken till och från jobbet men det blev aldrig att jag började läsa den. Men nu är det gjort och ett inlägg kommer inom kort.

I onsdags var det min sista arbetsdag. Jag lyckades jobba över i ca 1,5 h eftersom jag ville bli klar med flytten upp. Det tar längre tid än man tror. Dessutom måste jag fylla i övertiden för lägret i vårt lönesystem.
När jag kom hem till Gefle mötte sambon mig så gick vi till Bishops för att käka. Det visade sig att det var Quiz. Vi vann inte, man ska inte ändra sig i sista sekunden. Fast det hade nog inte hjälpt. 😉

Nu ska jag snart förbereda Västerbottenpajen som ska ätas, det blir också lite olika sorters lax men sillen struntar vi i.

 

by

Charlotte Hassel

20140512-061317.jpg

Jag läste Frida Skybäcks andra bok Den vita frun för ungefär ett år sedan och tyckte om den. Sedan hittade jag den här på Myrorna oc köpte den. Men den har blivit stående i bokyhyllan. Så fick jag erbjudande om ett rec. ex av författarens tredje bok Norrsken. Jag tackade ja till den och kände att jag måste läsa Charlotte Hassel innan jag läste Norrsken.

Charlotte Hassel är hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skiljs de åt. Först tretton år senare, 1771, ses de igen på en bal på Stockholms slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.
För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov
till en rad frågor. Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte, som nu långsamt inser vad
hon har gått miste om.
Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Jag tycker inte riktigt om huvudpersonen Charlotte Hassel. Hon är så fruktansvärt irriterande. Jag brydde mig inte om henne egentligen. Jag tyckte att alla personerna var ganska endimensionella. Nej, jag tyckte faktiskt att boken var riktigt seg. Den vita frun var så mycket bättre. Kanske läste jag Charlotte Hassel vid fel tillfälle.. Jag hoppas verkligen att jag tycker mer om Norrsken. För den här boken passade inte mig alls.

 

by

Den vita frun

IMG_3525[1]Lusse höll mig sällskap under läsningen av de sista 100 sidorna. 🙂

Den vita frun är författaren Frida Skybäcks andra roman. Den första heter Charlotte Hassel och den har jag inte läst. Men jag blv lite sugen på det nu.

Den vita frun handlar i allafall om Maria som arbetar som kammarjungru/sällskapsdam till Juliana Bielke. Julianas mamma Dorotea tar med dem till Borgeby slott i Skåne för att få dottern bortgift med någon passande ung man. Juliana är nämligen hemligt förlovad med en konstnär.

På Borgeby slott bor Ryttmästarinnan Petronella Rosenhielm med sina söner Elias och Hugo Grave. Hon är änka och omgift med Ryttmästare William Rosenhielm som har sonen Alexander. Alt står inte rätt till på slottet och i familjen. Det sägs att det spökar i slottet. Enligt Elias är det ”Den vita frun” som dränkte sig i ån. Maria tror först inte på skrönan, men när hon själv känner en kuslig närvara försöker hon ta reda på mer.

Delar av boken består av dagboksanteckningar som Clara Silfersparre gjort och de andra delarna handlar om Maria och hennes upplevelser. Naturligtvis finns det lite romantik också med stulna kyssar och darrande knän.

Jag tycker om historien och boken är ganska spännande. Men det känns som den slutar alltför abrupt. Boken hade gärna fått vara längre så att relationerna mellan Maria och Alexander, Maria och ryttmästarinnan och Maria och Juliana kunde ha utvecklats mer.

Frida Skybäck kommer ut med en ny roman under 2014. Den ska jag absolut kolla upp.