Jag läste Frida Skybäcks andra bok Den vita frun för ungefär ett år sedan och tyckte om den. Sedan hittade jag den här på Myrorna oc köpte den. Men den har blivit stående i bokyhyllan. Så fick jag erbjudande om ett rec. ex av författarens tredje bok Norrsken. Jag tackade ja till den och kände att jag måste läsa Charlotte Hassel innan jag läste Norrsken.

Charlotte Hassel är hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skiljs de åt. Först tretton år senare, 1771, ses de igen på en bal på Stockholms slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.
För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov
till en rad frågor. Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte, som nu långsamt inser vad
hon har gått miste om.
Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Jag tycker inte riktigt om huvudpersonen Charlotte Hassel. Hon är så fruktansvärt irriterande. Jag brydde mig inte om henne egentligen. Jag tyckte att alla personerna var ganska endimensionella. Nej, jag tyckte faktiskt att boken var riktigt seg. Den vita frun var så mycket bättre. Kanske läste jag Charlotte Hassel vid fel tillfälle.. Jag hoppas verkligen att jag tycker mer om Norrsken. För den här boken passade inte mig alls.