På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
Efter den första hela jobbveckan (började jobba förra torsdagen) med skolstart i torsdags var det skönt med helg. Jag var iväg och fick en kortisonspruta i högra axeln och sedan följde jag med Mya och hämtade Theo och Thor från fritids/fritidsklubben och tittade på när Lillsjön muddrades.
Jag har läst Vara vuxen av Marian Keyes under veckan men bestämde mig för att ge upp den (DNF). För många karaktärer, för rörig och jag bryr mig inte om en enda karaktär. Om jag ska läsa Marian Keyes måste det vara på engelska också tror jag.
Igår var vi till svärföräldrarna på middag. Grillad kycklingfilé med potatisklyftor, chilisås och sallad. Mums! Vi kunde sitta ute på altanen och äta men det var nog den sista gången för den här sommaren.
När vi kom hem såg vi några avsnitt av The Summer I Turned Pretty och satt sedan och lyssnade på musik.
Imorgon måste jag komma in lite tidigare till jobbet för hyllorna ovanför mitt skrivbord (och två kollegors hyllor) rasade ner sent på fredag eftermiddag. Tur att ingen satt vid skrivborden…
Denna veckas smakbit kommer från Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin, från sidan 25:
Dagen då Sadie träffade Sam första gången hade hon blivit förvisad från sin storasyster Alices rum på sjukhuset. Alice var vresig på tonåringars vis , men hon var också vresig på det sätt människor som riskerar att dö i cancer är vresiga. Deras mamma, Sharyn, sa att Alice måste få mycket utrymme, att de dubbla ovädersfronterna pubertet och sjukdom var mycket för en enda kropp att handskas med. Mycket utrymme innebar att Sadie skulle gå ut i väntrummet tillsAlice inte längre var arg på henne.
Sadie var inte säker på vad hon hade gjort för att provocera Alice den här gången. Hon hade visat Alice en bild i Teen Magazine av en tjej i röd basker och sagt något i stil med Du skulle vara snygg i den här. Sadie mindes knappt vad hon hade sagt, men vad fdet än var så hade Alice inte tagit det bra, utan absurt nog skrikit: Ingen har såna mössor i Los Angeles! Det är därför du inte har några vänner, Sadie Green!