Den röda soffan

20120307-201015.jpg

Jag har tyckt om alla böcker jag läst som utkommit på Sekwaförlag. Nu är det i och för sig inte så många (Igelkottens elegans, Smaken, Vända blad och Ät mig).  Så när jag hade 2 timmar att slå ihjäl innan bussen från ”stan” till mina föräldrar skulle gå så gick jag till biblioteket och letade just böcker utgivna av  Sekwa. Jag hittade Den röda soffan och Bumerang.

Jag läste ut den korta Den röda soffan när jag låg i badet. Och min dom är att jag fortfarande tycker om alla böcker jag läst från Sekwa. 🙂

Anne befinner sig på den transsibiriska järnvägen för att söka upp sin gamle vän och kärlek Gyl som hon inte hört av på några veckor. Han har flyttat till en liten by vid Bajkalsjön där han lever efter sin ungdom ideal. Handlingen hoppar mellan Annes resa och tillbakablickar på hennes liv i Paris. Hon tänker på sin granne den gamla dqmen som sitter i sin röd soffa och väntar otåligt på att fåm höra om kvinnorättskämpen Olympe de Gouges, stråtrövaren Marion du Faouët och journalisten Milena Jesenska som simmade över Moldau för att träffa sin älskade.  Genom Annes högläsning  för Clemence har de utvecklat en innerlig vänskap.

En riktigt bra bok.

Smaken

Av Muriel Barbery har jag tidigare läst Igelkottens elegans.  Den tyckte jag mycket om. Jag tycker hennes stil påminner lite om Anna Gavaldas.

Muriel Barbery föddes 1969 i Casablanca, Marocko. Hon är författare och lärare i filosofi. För närvarande bor hon i Japan, där hon arbetar med sin tredje roman.

Smaken utspelar sig i samma fastighet som Igelkottens elegans.  Där ligger nu världen främte gastronomikritiker för döden. Så här står det på bokens baksida:

I hjärtat av Paris, i samma flotta fastighet där Igelkottens elegans utspelar sig, ligger världens främste gastronomikritiker för döden. Pierre Arthens – vördad av vissa, avskydd av många – har i åratal tyranniserat världens mest högaktade köksmästare och fällt domar över deras skapelser, styrt över deras öden med ett penndrag, godtyckligt byggt upp och ödelagt deras anseenden. Men nu, under dessa sista timmar, söker han efter en speciell smak, desperat efter en speciell smak, det där sublima han en gång upplevt och aldrig glömt. Smaken framför alla.

Boken berättas omväxlande av Pierre Arthens själv, hans fru, barn, doktorn, älskarinnor, brorsonen, köksmästare och katten. Jag får en bild av en mycket självupptagen, egenkär man. Han har aldrig visat intresse för sina barn, utan har istället rackat ner på dem. De hyser alla en hat/kärlek till sin far. Man får följa Pierre Arthens när han minns sina smakupplevelser. Allt är helt otroligt beskrivet. Läs inte boken på tom mage. Jag vill smaka allt som beskrivs. Eller jag känner nästan smaken av det när det beskrivs.

 Jag älskar Barberys sätt att skriva. Det är poetiskt på något sätt. Jag måste äga de här böckerna, de är så bra! De ges ut av [ sekwa] förlag  som ger ut översatt fransk litteratur i Sverige. Längst bak finns en lista på andra titlar från Sekwa förlag. Jag måste föröka mig på någon av dem. Claire Castillon har jag hört mycket gott om.

Det känns som jag lovordar alla böcker jag läst den sista tiden. Men de har verkligen varit jättebra. Kan bero på att jag får mina boktips på bokbloggar där ägarna av bokbloggarna har mycket god smak. 🙂