Duff McKagan

Jag tycker verkligen om att läsa rock (eller hårdrocks-) biografier. Jag har till och med läst  The Dirt, The Heroin Diaries och Tommyland som handlar om Mötley Crüe fast jag inte ens gillar bandet.

It´s so easy (och andra lögner) är skriven av Duff McKagan som var basist i mitt favoritband Guns ´n Roses. Jag har tidigare läst Slashs och Steven Adlers (trummisen) biografier + Welcome  to the jungle om bandet.

Men It´s so easy är en av de bästa biografier jag läst, det är bara The Heroin Diaries av Nikki Sixx som slår den.  Duff berättar Guns historia och sin del i den. Han tar upp ungefär samma händelser som både Slash och Steven. Men Duff skyller inte ifrån sig som Steven. Han gnäller inte om att han haft det jobbigt. Han berättar om problemen i bandet som t.ex. at Axl började komma senare och senare till konserterna. Men han säger attt det var ju ingen av dem som tog sig ett snack med honom. Han menar att han själv sket i det och drack mer sprit alternativt knarkade mer.

Det är riktigt otäckt när han beskriver hur allt snurrar på snabbare och snabbare. Hur han dricker typ 6 liter vin om dagen och tar heroin för att inte bli för full. Hur hans händer spricker sönder och han tvingas bära handskar  för att kunna spela bas..

Tillslut når han botten men tar sig upp igen. Det är helt otroligt att han klarar det. Vilken envishet och vilken beslutsamhet. Duff McKagan är verkligen speciell.

Jag läste boken på svenska, egentligen vill jag ju helst läsa biografier  på engelska om det är originalspråket.  Men den här översättningen funkar jättebra. Det är bara på ett ställe jag stör mig.

Läs boken, den är riktigt bra!