Det här är den andra boken om Ombeni. I slutet av förra boken fick hon ju kontakt med sin lillasyster Maua. Hon hade också lyckats fly från rebellerna som dödat deras föräldrar och bror. När de var i rebellernas klor så våldtogs systrarna dagligen.
Nu är den arga lillasystern Maua också i Sverige och med sig har hon sin dotter Kitumaini.
Nu ska de bo tre personer och en hund i Ombenis lilla etta. Men Maua har svårt att anpassa sig, svår att få kontakt med och hon har svårt att ta hand om sin dotter. Långsamt får Ombeni veta vad sim hänt hennes syster. Och vad som hänt är värre än vad hon någonsin trott…

Boken är precis som den förra välskriven. Trots att den bara har 124 sidor känns den inte för avskalad. Den berör verkligen och jag grät flera gånger. Fy fan vad de här flickorna fått utstå! Och detta händer i verkliga världen varje dag olika krigszoner.
Läs den och föregångaren I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig . Författare är Christina Wahlden.