Etikettarkiv: Laurie

by

En smakebit på søndag: The Cinnamon Bun Book Store

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Så otroligt skönt med ledighet och julfirande. På julaftonen var vi hos svärföräldrarna och åt julmat. Sen åkte vi hem ooch jag kollade på The Holiday som är en favoritfilm.

På juldagen åkte vi up till mamma och pappa och firade med dem brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi åt gott och sedan spelade vi Rackarunge (barnversionen av Rackare) men varken Theo eller Thor ville spela.


När vi åkte hem var det jättehalt och det  var riktigt otäckt. . En bil hade åkt av men polisen var redan där och hjälpte till.
När vi kom hem upptäckte vi att Sigge (vår katt) hade ett sår som han slickat på så det har vi roat oss med att försöka hålla rent.

Annars har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag har läst ut Company of Liars, Eudora Honeysett is Quite Well Thank You, Roller Girl, Gender Queer och Hvar gang du forlater mig. Jag deltar också i Nyårssprinten som pågår mellan 27/12-2/1 och det är meningen att synliggöra läsning i vardagen.

Denna veckas smakebit är från den andra delen i Dream Harbour-serien, The Cinnamon Bun Book Store av Laurie Gilmore, från sidan 40:

Hazel was hungover. But it was Thurday and she had a standing breeakfast date with her dad on Thursdays, so here they were in their usual booth at the diner on the corner of Main and Central, the one with the best pancakes and mediocre coffee. She´d stop at the Pumpkin Spice Café on her way to work and work for somethong actually drinkable.
The ciner was filled with the usual weekday crowd, which consisted mostly of very loud seniors. Hazel’s head pounded every time Amir Sharma raised his voice to argue with Rico Stephens about their ongoing football pool, and the crowd of retirees in the back corner was  getting rowdier by the second.
’You look terrible, Hazelnut.’
’ Thanks, Dad. That’s sweet of you to say.’

by

Skärvor av minnen

De senaste fem åren har Hayley och hennes pappa Andy flyttat runt i USA utan att någonsin stanna tillräckligt länge på en och samma plats för att Hayley ska hinna rota sig, gå i skolan eller skaffa vänner. Andy är gammal krigsveteran och varje dag försöker han fly minnena av krig, smärta och död som plågat honom ända sedan han återvände från Irak och Afghanistan.

Nu är de tillbaka i staden de en gång kallade sitt hem, för att Hayley ska kunna gå klart skolan. Där möter hon Finn, killen som vägrar låta henne vara i fred och som långsamt bryter igenom de skyddande murar hon byggt upp.

Pappan lider av mycket svår PTSD efter han varit soldat i Irak och Afganistan och har svårt att behålla något arbete. Han dricker väldigt mycket och Hayley är van att täcka upp för honom. När det går riktigt illa är det hon som hämtar honom och kör hem fast hon ite har körtkort. Hon har lyckats hålla det hemligt hur illa det är emn nu går det inte längre när hon fått vänner.

När hennes f.d. styvmamma dyker upp igen gör Hayley allt för att skrämma iväg henne. Allt kommer ju att gå åt helvete nu precis som förra gången.

Som läsare märker vi att Hayley själv lider av psykiska trauman. Hon har svårt att komma ihåg sin barndom (trots att hon växte upp med sin farmor till hon var 7 år ) och det mesta av tiden med sin styvmamma och pappa. Eller hon kommer bara ihåg de dåliga händelserna inte det som faktiskt var bra. Hon orkar helt enkelt inte komma ihåg det.
Jag tycker om att läsa om hennes vänskap med Gracie, Topher och Finn.

Det här är en riktigt bra bok. Den riktar sig egentligen till unga vuxna men den passar lika bra till vuxna. Den fick fyra stjärnor på Storygraph.  Författaren Laurie Halse Anderson är ALMA-pristagaren 2023.