Lisa och Lilly

Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

En väldigt engagerande och gripande roman om två unga kvinnor vars kärlek var så förbjuden att de inte såg någon annan väg att lämna livet tillsammans.
Hemskt att kärlek till någon av samma kön kunde och fortfarande i vissa kretsar och länder fortfarande anses vara olagligt och sjukt.
Fast jag vet från första sidan hur det ska gå så hoppas jag att det inte ska ske

Denna kärleksroman är baserad på verkliga personer.

Mian Lodalen är författare till boken som är den första delen i Lodalens historiska svit som baseras  på verkliga personer: historier om homosexuellas livsvillkor i Sverige som aldrig tidigare berättats, och som utspelar sig under ett halvt sekel, från 1910-1970.
Nästa bok i serien heter Lesbiska ligan.

Boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Jag växlade mellan att läsa min biblioteksbok och att lyssna på boken genom Storytel.

En smakebit på søndag: Lisa och Lilly

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit helt slut den här veckan efter en väldigt intensiv vecka på jobbet.
Det börjar äntligen hända något med vår vattenskadade källare. Dela av väggen i gillestugan har brutits bort, alla dörrkarmar är borttagna i hela källaren och vi ska få nya dörrar.

Igår gick jag och sambon på en promenad i det vackra vädret. Sen var jag ut på äventyr i skogen med Mya, Theo och Thor. Vi hann med lite Robloxspel också.

På kvällen kollade jag och sambon på några avsnitt av den sista säsongen av Community och på filmen The Hating Game. Filmen var okej men inte mer.

Idag ska det städas, tvättas, bloggas och så ska jag förbereda mig inför nästa vecka. Det blir nog en promenad också och förhoppningsvis lite läsning.

Denna veckas smakbit kommer från Lisa och Lilly av Mian Lodalen, från sidan 7:

Det var första gången prästen Murray hade fått en sådan udda fråga. Fadern stod framför honom, högröd i ansiktet. Modern, snett bakom sin make. Sa ingenting. Snöt sig bara ideligen i den fuktiga näsduken. Hur hon än försökte snoppa gråten svämmade ögonen över, hur hon än ansträngde sig kom inga ord när hon öppnade munnen. Det var genant, men han fick försöka. Den välrakade hakan i halsgropen, och ena handen som nästan krampaktigt gneds över den knutna näven för att hålla kroppens okontrollerade ryckningar i schack. 
Var det möjligt, kunde det göras ett undantag och låta dem begravas i samma kista?
Det var inte faderns vilja, utan barnets, dem döda dotterns sista önskan. För egen del skulle han inte komma på idén att be om något så befängt, men känslan av skuld tvingade honom. Hade det inte varit för honom hade de kanske inte befunnit sig i denna outhärdliga situation.
Den här gången måste han föra sitt barns talan.