I min bokhylla: J

Tre lästa:

 

Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. Verne var min favoritförfattare när jag var yngre. Den här är väl hans mest kända bok med miljonären Philleas Fogg som antar ett vad om att resa jorden runt på 80 dagar. Med sig som sällskap har han sin nya betjänt Jean Passepartout. De får vara med om många äventyr och jagas av en detektiv som tror att Fogg rånat Bank of England innan sin avresa.

Jagad av klanerna av Michelle Paver är den fjärde boken om Torak och hans vargbroder Wulf. Torak bär själsslukarnas tatuering och blir p.g.a. den utstött och klanlös. Älskar de här böckerna.

The Julius House – Charlaine Harris är den fjärde boken om Aurora Teagarden.Hon får Julius huset i bröllopsgåva av sin man. Men familjen som bodde där innan försvann spårlöst. Naturligtvis måste Aurora ta reda på vad som hände.

 

Två olästa (jag hade inga fler på J):

John av Cynthia Lennon. Lennons första fru har skrivit en biografi om livet med John Lennon och åren efter hans död. Det kan vara intressant att läsa.

Jaktsäsong av Mats Strandberg. Jag har läst Bekantas bekanta men inte läst Jaktsäsong som är Strandbergs debut. Det borde jag ju göra.

Evig natt – en riktig rysare

Efter att ha läst 30-40 sidot av boken så var jag inte riktigt övertygad om dess storhet. Eller ska jag säga att jag inte riktigt förstod what all the fuzz was about. Men sen förstod jag…

Jag har aldrig läst en sån otäck bok. Jag läste den på tåget och på bussen till jobbet. Men det hjälpte inte att det fanns folk runt om mig. Jag märkte dem inte. Jag befann ju mig ensam på Svalbard i evigt mörker. Det var faktiskt riktigt olustigt att läsa den på en nedsläckt buss full med sovande människor. Min lampa var den enda som lyste och inte ett pip hördes från medpassagerarna.  Det var helt perfekt plats och tillfälle för att läsa  boken. När en medpassagerare råkade hosta höll jag på att hoppa ur skinnet. I vanliga fall är jag  inte lättskrämd. Men nu läste jag verkligen med andan i halsen.

Men vad handlar boken om då? Så här står det på baksidan av boken:

Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att få studera vidare. Men så får han sitt livs chans: Han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition.
Jack känner sig malplacerad igruppen av unga, priviligerade mään som haft en uppväxt helt olik hans egen, men här finns också löftet om ett annat liv. De korsar Barents hav ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik, mycket lång från Londons smutsiga dimma.
Men den arktiska sommaren är kort. Varningstecknen finns där från början – vem är den mystiske mannen som jag skymtar på klipporna?

Författaren Michelle Paver har verkligen lyckats med berättelsen. Jag har läst hennes barn/ungdomsserie Vargbröder och den älskade jag. Men det här är ännu bättre. 🙂