Jag lyssnade på Britt-Marie var här av Fredrik Backman på Storytel. Det var nästan nästan så att jag tänkte sluta lyssna på den. Jag tyckte nämligen att Britt-Marie var sjukt jobbig att lyssna på under de första två timmarna, men sedan vände det. Jag vet inte om jag vande mig eller om boken blev bättre.

Man fick ju möte Britt-Marie redan i Mormor hälsar och säger förlåt. Då bodde hon ju i samma hyreshus som resten av karaktärerna i boken. Redan i slutet av den boken fick vi reda på att hennes man Kent varit otrogen mot henne.

När Britt-Marie var här tar sin början håller hon som bäst på att försöka skaffa ett jobb. Hon är hemskt otrevlig mot ”flickan” på arbetsförmedlingen och tjatar sig mer eller mindre till ett jobb. Hon ska jobba på fritidsgården i Borg, ett litet samhälle utanför stan, i tre veckor.  Kommunfullmäktige hann nämligen inte med att lägga ner  fritidsgården på sitt senaste möte i december. det var viktigare att hinna med julbordet.

Britt-Marie kommer alltså till Borg och blir knockad av en fotboll. Det är starten på en helt otrolig historia som ändrar på hela Britt-Maries liv. För inte kunde väl hon tro att hon skulle bli fotbollstränare, få vänner och kanske hitta kärleken igen.

Man får veta mer om Britt-Maries liv och allt hon offrat genom åren. Det är inte direkt upplyftande. Vi får också lära känna Någon, Borgs allt-i-allo, alla barnen i fotbollslaget med sina tragedier och den snälla polisen som kanske är intresserad av Britt-Marie.

Jag skrattade flera gånger när jag lyssnade och grät faktiskt på slutet. Men jag tycker nog ändå att både En man som heter Ove och Mormor hälsar och säger förlåt var bättre.