Tisdagstrion: Katter

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Katter.

Jag är ju uppväxt med hundar och trodde att jag bara var en hundmänniska, men sen kom Lussekatten in i mitt liv för 25 år sedan och nu är jag en kattmänniska också.

Jag tänkte använda mig av böcker där jag älskat katterna.

  1. Her Fearful Symmetry – Audrey Niffenegger  Otroligt bra bok om ett par amerikanska tvillingsystrar som ärver en lägenhet i London av sin okända moster på villkor att de bor där i under ett år och att deras mamma inte kommer dit. Det finns en liten kattunge som heter The Little Kitten of Death. Gud vad jag grät!
  2. En man som heter Ove – Fredrik Backman Alla vet vad den handlar om och Ove får ju en katt. Grät ögonen ur mig tll den här med. Jag ser ett mönster..
  3. I både Anne på egen hand  och Emilyböckerna av L.M Montgomery finns der flera katter som jag förälskade mig i när jag läste dem.

 

Vi mot er

Har du sett en stad falla? Vår gjorde det.

En ung man gjorde något fruktansvärt och vi gick vilse. Det här är historien om det som hände efteråt, från midsommar till julafton. Den kommer handla om en ishall och om alla de hjärtan som slår runt den, om människor och hockey och hur de turas om att bära varandra. Om att falla och resa sig. Om oss, vi som drömmer och slåss. Några kommer bli förälskade och några förkrossade, vi kommer ha våra bästa dagar och våra allra värsta. Den här stan kommer jubla, men den kommer också börja brinna. Det kommer komma en fruktansvärd smäll.

En bil kommer köra för fort genom natten. Vi kommer säga att det var en trafikolycka, men det kommer vara en lögn. Olyckor sker av en slump, och den här kommer vi veta att vi hade kunnat förhindra. Den här kommer vara någons fel.

Människor vi älskar kommer dö, vi kommer begrava våra barn under våra vackraste träd.

Det här är sagor från Björnstad. Alla de ljusaste och alla de mörkaste. Alla vi har.

Det här är så fruktansvärt bra att jag har svårt att formulera mig. När jag läste Björnstad kände jag lika och tog så lång tid på mig att skriva något att det inte blev av. Jag vet att jag gav den fem stjärnor och Vi mot er får samma betyg. Fredrik Backman är ett geni! Jag vet inte hur många gånger jag grät när jag läste boken. Jag blir tårögd nu när jag tänker på det.
Karaktäerna känns så verkliga. Jag tycker om dem allihop, men Benji, Vidar, Maya och Leo är mina favoriter.

Boken är ännu mörkare än Björnstad var. Den tar också upp våld i flera former och huliganism. Den tar upp mobbing, självskadebeteende, våldtäkt, sexualitet, vänskap, feminism, kärlek, död och så mycket mer.

Jag sträckläste boken under en eftermiddag/kväll. Det var helt omöjligt att sluta läsa. Med sina 519 sidor är det ett bra betyg.

Björnstad – tredje säsongen kommer snart står det på en av de sista sidorna. Den kommer jag absolut att läsa.

Fredrik Backman har också skrivit:

  • En man som heter Ove
  • Saker min son behöver veta om världen
  • Min mormor hälsr och säger förlåt
  • Britt-Marie var här
  • Björnstad
  • Och varje morgon blir vägen hem längre och längre (novell)
  • Ditt livs affär (novell)

En kortis av Fredrik Backman

Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.

Backman kan verkligen det här med att skriva om svåra saker.  Han får mig att skratta, gråta och känna igen mig. Som vanligt är hans bok skriven med ett vackert språk. Men jag hade velat att den varit längre. Jag ville ha mer!

Novellen (eller kortromanen) publicerades först på Backmans blogg där läsarna uppmuntrades att donera till Hjärnfonden. Nu har den alltså kommit som bok och alla intäkterna skänker författaren till Hjärnfonden.

Jag gav boken 4 stjärnor på Goodreads.

De här böckerna av Fredrik Backman har jag också läst:

Saker min son behöver veta om livet

IMG_1024[1]

Till min son. Jag ber om din förlåtelse redan nu. För allt jag kommer göra fel. För allt jag inte kommer förstå. För minibussen. Shortsen. ”Öl byggde denna vackra kropp”-t-shirten. För att jag försöker high-fajva dina kompisar.
Den här boken är till dig. Om sakerna jag tror att du behöver veta om världen. Om fotboll, Ikea, manlighet, Gud, friterad Snickers-glass och hur man klarar Monkey Island 3. Om försvunna bilnycklar och varför pappa var tvungen att döda den sjungande plastgiraffen.
Mest av allt är det en bok om att försöka vara en bra förälder. För jag vill att du ska veta att jag verkligen alltid gjorde så gott jag kunde.
Ingen googlade mer än jag.

Det är Fredrik Backmans beskrivning av innehållet i boken. Jag lyssnade på den via Storytel och skrattade högt flera gånger. Jag spelade också upp delar av den för sambon som höll på att skratta ihjäl sig.

Det är hög igenkänningsfaktor på det han beskriver, trots att jag inte har några egna barn.  Samtidigt så får man sig några tankeställare som det brukar vara med Backmans böcker.

Jag har tidigare lyssnat på En man som hette Ove, Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här av Fredrik Backman.

Britt-Marie var här

IMG_6928[1]

Jag lyssnade på Britt-Marie var här av Fredrik Backman på Storytel. Det var nästan nästan så att jag tänkte sluta lyssna på den. Jag tyckte nämligen att Britt-Marie var sjukt jobbig att lyssna på under de första två timmarna, men sedan vände det. Jag vet inte om jag vande mig eller om boken blev bättre.

Man fick ju möte Britt-Marie redan i Mormor hälsar och säger förlåt. Då bodde hon ju i samma hyreshus som resten av karaktärerna i boken. Redan i slutet av den boken fick vi reda på att hennes man Kent varit otrogen mot henne.

När Britt-Marie var här tar sin början håller hon som bäst på att försöka skaffa ett jobb. Hon är hemskt otrevlig mot ”flickan” på arbetsförmedlingen och tjatar sig mer eller mindre till ett jobb. Hon ska jobba på fritidsgården i Borg, ett litet samhälle utanför stan, i tre veckor.  Kommunfullmäktige hann nämligen inte med att lägga ner  fritidsgården på sitt senaste möte i december. det var viktigare att hinna med julbordet.

Britt-Marie kommer alltså till Borg och blir knockad av en fotboll. Det är starten på en helt otrolig historia som ändrar på hela Britt-Maries liv. För inte kunde väl hon tro att hon skulle bli fotbollstränare, få vänner och kanske hitta kärleken igen.

Man får veta mer om Britt-Maries liv och allt hon offrat genom åren. Det är inte direkt upplyftande. Vi får också lära känna Någon, Borgs allt-i-allo, alla barnen i fotbollslaget med sina tragedier och den snälla polisen som kanske är intresserad av Britt-Marie.

Jag skrattade flera gånger när jag lyssnade och grät faktiskt på slutet. Men jag tycker nog ändå att både En man som heter Ove och Mormor hälsar och säger förlåt var bättre.

Varning för tårfall!

min-mormor-halsar-och-sager-forlat

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.

Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Jag lyssnade på boken på Storytel och älskade uppläsaren Anna Maria Käll. En bok som verkligen engagerade mig. Den är hjärtskärande, rolig, hemsk och helt underbar. Jag storgrinade vid flera tillfällen. Vilka superhjältar det finns mitt bland oss i vardagen. Författaren Fredrik Backman är ett geni. Jag har redan fått en kollega att lyssna på boken och hon har även lyssnat på En man som heter Ove. Båda är riktigt bra!

Nu har jag planer på att lyssna på Britt-Marie var här inom kort.

God Jul!

En riktigt god jul till er alla där ute. Om ni inte firar jul så säger jag god helg till er istället.

Vi kommer att fira hemma hos svärföräldrarna tillsammans med sambons mosters familj och sambons morbrors familj + morfar som blir 92 år i januari.

Men vi har redan tjuvstartat här hemma med Lussekatten som blev mycket nöjd med sina julklappar:

IMG_6222[1]

Han fick leksaker med kattmynta. Mycket uppskattat!

IMG_6221[1]

Sambon fick en flaska whiskey, 2 böcker (En man som heter Ove av Fredrik Backman och Prince of Fools av Mark Lawrence) och en lp med Bloodbath.

Själv fick jag :

IMG_6230[1]

IMG_6228[1]

IMG_6227[1]

En brödrost, The Big Bang Theory säsong 1-5, Serenity: Leaves on the Wind graphic novel  och The Bane Chronicles av Cassandra Clare, Sarah Rees Brennan & Maureen Johnson.

Imorgon ska vi åka upp till mamma och pappa där vi ska fira med bror, Mya, Theo och Xantos.

En bok som överraskade mig

En man som heter Ove

Jag lyssnade på En man som heter Ove av Fredrik Backman på Storytel och blev överraskad av vilken bra bok det var. Visst har jag läst en massa bloggare höja boken till skyarna så jag visste att den var bra. Men jag trodde inte att den var så rolig, sorglig och underbar.

Huvudpersonen Ove är 59 år och inte en speciellt trevlig person vid första anblicken. Han har många fixa idéer om hur det ska vara. Han tar till exempel en inspektionsrunda varje morgon i kvarteret och håller ordning. Detta trots att han avsattes som ordförande i bosadsrättsföreningen för flera år sedan vid vad Ove kallar Stadskuppen.

Men Oves liv tar en vändning när de nya grannarna flyttar in och backar ner Oves brevlåda, dessutom dyker det upp en tilltufsad katt och en bunt nya bekantskaper.

Allt eftersom boken går får vi reda på mer och Ove och varför han är som han är. Det är en historia om kärlek, förlust och sorg. Men samtidigt är boken riktigt rolig också. Jag gillar verkligen Ove.

Jag började gråta flera gånger när jag lyssnade på boken. En riktigt bra bok.

Backman har också skrivit:

  • Saker min son behöver veta om världen 2012
  • Min mormor hälsar och säger förlåt  2013
  • Britt-Marie var här  2014