Nattvarelser

Kiaras liv ser inte ut som andra sjuttonåringars. Med en mamma på rehab och en storebror som drömmer om att bli rapstjärna är Kiara tvungen att ta hand om både sig själv och den övergivna nioåriga grannkillen Trevor. När hyran i deras slitna kvarter i Oakland plötsligt dubblas tar pengarna helt enkelt slut. Kiara ger sig ut på gatorna nattetid, fast besluten att överleva i en värld där ingen skyddar henne. Desperationen leder till handlingar hon aldrig trodde sig kunna utföra.

När Kiaras namn plötsligt dyker upp i en utredning i samband med en skandal inom Oaklandpolisen blir Kiaras tillvaro farlig på riktigt. Vad kommer att hända med hennes sköra familj om hon går med på att vittna?

Det är en riktigt jobbig bok att läsa. Hur Kiara inte ser någon annan utväg än att bröja sälja sin kropp när hyran på lägenheten som hon och brodern delar. Allt som kan gå fel går fel för henne. Brorsan tar inte sitt ansvar och hon gör  allt för att skydda grannpojken Trevor vars mamma är knarkare.
När poliserna som borde skydda henne börjar utnyttja henne sexuellt tappar hon mer eller mindre hoppet.
Det är så vidrigt att läsa om hur de försöker tysta henne när hon ska vittna mot poliserna.

Det tog lång tid att läsa den här boken för det var jobbigt att läsa den. När vi får veta mer om varför Kiara och Marcus är ensamma kvr i lägenheten blir det ännu värre. När Kiara konfronterar sin mamma som sitter i fängelset och när hon söker upp sin farbror som övergivit dem. Men den är viktig och välskriven. Jag läser gärna mer av författaren.

Detta är författaren Leila Mottleys debutroman. Hon har tidigare skrivit poesi. Hon var bara 17 år när hon började skriva boken ( alltså i samma ålder som huvudkaraktären Kiara).
Boken nominerades till Bookerpriset 2022.

En vampyrroman som suger..

IMG_4959[1]

Han tog hennes hand, bände varsamt upp fingrarna. Så böjde han ner huvudet och kysste handflatan. Den plötsliga och oväntade sensualiteten fick henne att tappa andan.
”Att dricka någons blod…”sade hon. ”Hur känns det?”
”Det är som en måltid”, svarade han lågt. ”Eller en kärleksakt. En del måltider är bara föda, andra är en ren njutning.” Han pressade läpparna mot den tunna huden på hennes handled, mot hennes bultande puls. ”Och en del kärleksakter är bara en fråga om biologi. Andra är sakrament…”

Boken gavs ut 1993 som The Night Inside men också som The Vampires Kiss.

Huvudpersonen är Ardeth Alexander som håller på med sin avhandling för att bli filosofie doktor. Hon är ordentlig och tillknäppt. Hennes föredetta pojkvän Peter Toy dog i en bilolycka för två veckor sedan. Hon sörjer inte honom nämnvärt. Men hon funderar över omständigheterna kring hans död. När ytterligare en vän dör blir hon än mer misstänksam.  Tony, Con och Ardy själv var anställd av företaget Armitage för att göra efterforskningar. Nu har deras lagerbyggnad brunnit ner och två av hennes vänner är döda. Är de ute efter henne nu?

Klart de är. Hon blir kidnappad och fängslad i ett källarförråd med en vampyr som granne. Dimitri Rozokov som de kontrollerar genom för små blodransoner ( från Ardeth) och ultraljud.

Historien är så fruktansvärt dålig. Ardeth (vilket namn) är en idiot och hennes syster är lika. Det är en massa referenser till heavy metal och band som Megadeth, men bara som något avskräckande. Usch vilken hemsk musik och vilka hemsk människor som lyssnar på det. Så finns det helt omotiverade vålds-/porr/snuff-filmer med vampyrer. Lite väl för detaljerat beskrivet. Och en våldtäktsscen med Ardeth och en fångvaktare (han med Megadethtröjan) som egentligen är nekrofil. Blä!

En riktig skitbok helt enkelt. Den har fått högt betyg på Goodreads. Jag såg kommentarer som att det var skönt med otäcka vampyrer. De är inte otäcka! De är idioter! Sedan är boken dåligt skriven också. Den svenska översättningen är ännu värre.

”Han fick spasmer i händerna. som höjdes och sedan sjönk tillbaka ned, och det ryckte i dem som i bleka, tentakelförsedda havsvarelser.”  What?

Tydligen finns det en uppföljare också som heter Blood and Chrysanthemums. Den tänker jag inte läsa! Författare är Nancy Baker.

Jag fick boken av kollegan som gick i pension förra våren. Hon hittade den bland sina böcker och eftersom hon vet att jag gillar vampyrer så fick jag den. Hon hade inte läst den själv.