Concrete Rose

Maverick Carters liv som son till en fängslad gänglegend är ett tumult av droger, pengar och stolthet. Men även om hans liv inte är perfekt så har han en stöttande flickvän och en kusin som alltid ställer upp för honom. Detta är tills han får veta att han har en son som han måste ta hand om. Men född som gängmedlem är det svårt att lämna allt bakom sig, och lojalitet och hämnd hotar att förstöra allt för honom, speciellt efter ett mord på en nära älskad

Betongrosor är en prolog till The Hate U Give och handlar om Starrs pappa Maverick och hans uppväxt.
Maverick är ung bara 17 år och han krånglar till det rejält för sig. Han är med i ett gäng men inte så aktiv. Han och bästa kompisen King bestämmer sig för att börja langa tyngre grejer bakom ryggen på gängledaren som också är Mavericks kusin.

Allt krånglar till sig när det visar sig att Maverick är pappa till en son efter ett one night stand. Mavericks tjej Lisa dumpar honom, trots att det var slut mellan dem när Maverick låg med den andra tjejen. Maverick blir helt plötsligt och tjejen dumpar av barnet hos honom. Nu måste han försöka klara av skolan, jobba och ta hand om sin son

Så blir Mavericks kusin mördad och han känner sig tvungen att hämnas. Men det är inte lätt att ta reda på vem som är mördaren. Samtidigt gör han allt för att få tillbaka Lisa.

Välskriven och engagerande bok. Jag tyckte om att läsa mer om olika karaktärer som var med i The Hate U Give. Nu vill jag göra en omläsning av den.

Författaren heter Angie Thomas och boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Jag har tidigare läst The Hate U Give och On the Come Up.

 

On the Come Up

Bri vill bli den bästa rapparen någonsin. Hennes pappa var en underground hip-hoplegend som mördades innan han fick sin stora hit. Hon har vuxit upp md sin mamma och sin storebror och inte haft det lätt. Hennes mamma gick ner sig i ett drogmissbruk när hennes pappa dog och syskonen hmanade hos sin farmor och farfar. Nu har mamman varit drogfri i flera år men Bri är alltid orolig. Då blir mamman avskedad från sitt jobb och de får svårt att betala räkningarna. De tvingas vara utan el, ta hjölp av matakuten och riskerar att vräkas från sitt hem.

Bris frustration växer mer och mer. Så när hon blir nedbrottad av säkerhetsvakterna på skolan där hon går trots att metalldetektorerna inte gav utslag får hon nog och skriver en sång som blir en succé. Men hennes sång missuppfattas och media porträtterar henne mer som en hot än en MC. Hennes pappas gamla manager kontaktar henne och lovar henne guld och gröna skogar om hon bara spelar med. Allt blir väldigt komlicerat och Bri krånglar till det väldigt mycket för sig själv. Hur ska hon kunna säga nej när pengarna skulle kunna rädda hennes familj?

jag lyssnade på boekn genom Storytel och den var riktigt bra. Uppläsaren var Bahni Turpin som gjorde ett fantastskt jobb. Boken fick fyra stjärnor på Goodreads.

Författaren Angie Thomas har tidigare skrivit The Hate U Give som jag gav fem stjärnor. On the Come Up utspelar sig i Garden Heights som The Hate U Give också gör och upploppen som skedde  och Khalils död nämns några gånger.

Smakebit på søndag: Skönhetens väg

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Helgen har gått i läsningens och Netflixandets tecken. Jag har lyssnat på On the Come Up av Angie Thomas. Vilken uppföljare till The Hate U Give!

Idag fyller vår lilla prins Lussekatten 15 år!

Image may contain: indoor

Denna veckas smakbit kommer från Skönhetens väg av Martha Hall Kelly.

Caroline är volontär på franska ambassaden i New York och har precis mött mannen i sina drömmar. På andra sidan Atlanten tar den polska sextonåringen Kasia spionuppdrag för att imponera på pojken hon älskar. Samtidigt ser den unga tyska läkaren Herta inget annat val än att börja arbeta i ett koncentrationsläger för att försörja sig.

Från s 88:

Snälla Fräulin, får jag röra din örn? frågar en yngling.
Han stod vid mitt säte, rak i ryggen och med armande hängande längs kroppen, och vaggade lätt i takt med tågets rörelser. Hans mamma stod bakom honom med två fingrar på läpparna och uppspärrade ögon, som om hon hade fått träffa Führern. Ja, det kunde vara besvärligt att representera Bund Deutscheer Mädel, men det var också smickrande eftersom folk visade så stor respekt för oss som hade uniform. Vi haddeee mycket makt för att vara så unga.
Varsågod, sa jag.
Jag fick tårar i ögonen när han fjärilslätt strök med fingrara över den gyllene märket.
Ingenting är så hjärtknipande  som ett ofördärvat tyskt barn.