På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
Nu har jag jobbat min första vecka efter semestern. Det är extremt rörigt på jobbet. På tisdag kommer eleverrna. 21 ettor ska jag ha i min klass. Det blir spännande med nya elever, och det har varit kul att träffa kollegorna igen. Vi fick bl.a. lyssna på en intressant föreläning av Nina Rung i tisdags.
Vi har varit kattvakter åt E & M:s katter Berit, Bodil och Norbert. Så mysigt att gosa med katter.
Det har inte blivit så mycket läst alls under veckan. Jag har försökt läsa One Last Stop av Casey McQuiston men blev tvungen att DNF:a den. Den var inte för mig. Men jag har läst A Court of Frost and Starlight av Sarah J Mas under veckan och Där drömmar möts av Sofia Fritzson igår.
Igår var vi till Biståndsgruppens Secon Hand och där köpte jag sex böcker för 60 kr:
Idag ska jag läsa mer (67 sidor) ur Malibu Rising till Nelly (@nellonbookish) och Elins (@thelittlebookcorners) kompisläsning på instagram. Det blir också städning, köra tvätt, matlagning, promenad och förberedelser inför jobbveckan.
Denna veckas smakbit kommer från Bara en dejt av Sofia Fritzson som är den andra delen i Ängsmark-serien. Från sidan 29-30:
Diana struntade i att ta på sig skor och gick barfota nedför trappan och över gräset. Det var en speciell frihetskänsla att gå barfota i gräset och hon gjorde det så ofta hon fick möjlighet. Mot gräsmattan lyste hennes målade tånaglar gula i samma nyans som smörblommor. Hon gick uppför trappan till Adrians hus och knackade på. Hugo skällde innanför dörren, men ingen öppnade. Hon såg sig omkring och lade märke till att den svarta sportbilen var borta. Han var alltså inte hemma.
Rådvill slog hon sig ner på trappan. Det här var ett utmärkt tillfälle för henne att gå tillbaka till Noel och säga att hon inte fått tag på Adrian, att hon hade försökt, men att det inte gick. Men hon indes hans bedjande blick, längtan i hans ögon efter att få gå ut och gå med hunden. Hugo var helt ofarlig och Noel hadeträffat honom massor av gånger när Eivor fortfarande bodde här. Det var inte det. Det var Adrian hon inte litade på.
Redan när han flyttat in hade han gett ett omoget och oseriöst intryck, alltifrån de opraktiska, påkostade bilen till den högljudda inflyttingsfesten han haft. Det hade legat tomma ölburkar i trädgården i flera dagar efteråt och ökat övertygelsenom att hennes nya granne var totalt oansvarig.
