Inga är en framgångsrik fotograf med ännu en stor utställning på gång. Men då händer det ofattbara, hennes man får en hjärtatttack och dör. istället för att bearbeta sorgen trycker hon undan den och begraver sig i arbete. Men en elak kommentar får allt att rämna två år senare. Inga beger sig till sin släkts sommarställe på Marstrand. Där hittar hon en låda med gamla brev, skrivna till hennes farmor som dog innan hon själv föddes.
Breven är daterade Mombasa, Kenya 1916 och är skrivna av Lea. Nu får boken två parallella historier. Dels följer vi Inga i hennes sökande efter vad som hände och dels får Lea och Rakel när de arbetar hos skodirektör Otto som jungfrur. Det är en tid med ransoneringar, krigshets och fattigdom. Tillsammans delar de ett rum på Masthugget där vägglössen frodas och väggarna är tunna och dragiga. Men samtidigt är det också en historia om kärlek och vänskap.
Lea blir vän med skodirektörens son Ruben som har radiakala idéer om kristendom och kommunismen, Jakob som är förälskad i Rakel och Anton som med sitt mystiska förflutna och sin farliga charm.
En riktigt bra bok. Jag har tidigare läst På andra sidan solen, Kleopatras kam och Caipirinha med Döden av författaren Maria Ernestam och tyckt om dem allihop. Men den här och På andra sidan solen är nog mina favoriter. Nu måste jag nog ta och läsa Busters öron också. 🙂
Boken fanns med på min Kill hyllvärmarelista. och naturligtvis också på min Olästa böckerlista.
