I Berlin 1922 kidnappas en tvåårig flicka. Tjugo år senare lever hon i skogen och hennes kidnappare har lärt henne allt som behövs för att överleva. Hur man samlar mat, gör upp eld och bygger skydd. Hon kallas för Yona, men hon har igen aning om vem hon egentligen är.
Samtidigt har andra världskriget brutit ut och Yona stöter på en grupp judar som har flytt ut i skogen för att undkomma nazisterna. Förskräckt över att få veta vad som händer ute i världen bestämmer hon sig för att hjälpa dem, trots att hon alltid lärt sig att hålla sig undan människor.
Tillsammans flyr gruppen djupare in i skogen och kommer snart varandra allt närmare. Men när en av Yonas nya vänner utsätter henne för ett fruktansvärt svek flyr hon – och hamnar i tyskarnas klor. Och när hon plötsligt ställs öga mot öga med någon hon aldrig trott sig få se igen rämnar marken under hennes fötter.
Jag tyckte om delarna som berättade om judarna som gömde sig undan nazisterna genom att bo i skogen och hur de gjorde för att överleva där. Det är baserat på verkliga händelser. Men jag hade svårt för huvudpersonen Yona och hennes kidnappare Jerusza. Vad var hon för superkvinna egentligen? Inte alla 82-åriga kvinnor som kan bryta sig in och kidnappa ett litet barn och fly med barnet genom ett fönster.
Det är en hel del övernaturliga inslag just kring Yona och Jerusza.
Boken var ganska spännandeoch intressant men den får tre stjärnor på Storygraph. Detta är den andra boken jag läst av författaren Kristin Harmel. Den första var De bortglömda namnens bok som jag gillade mer.
Jag har fått boken i en I LAV LIT-box från Lavender Lit.
