Vi möter Twyla och Roberta, som har känt varandra sedan de var ått år och tillbringade fyra månader som rumskamrater på St. Bonaventure-hemmet när deras mammor inte kunde ta hand om dem. Robertas mamma är sjuk och Twylas mamma dansar hela natten.
En av flickorna är vit och en av dem är svart men vi vet inte vem som är vem. De blir oskiljaktiga men förlorar kontakten med varandra när en av dem åker hem.
Vi får sedan följa dem med många års mellanrum när de träffas igen med väldigt olika resultat.
En gång träffas the på en diner där Roberta är en kund och Twyla är servitris någon gång i slutet av 60-talet. En annan gång i mataffären i slutet på 70-talet eller början på 80-talet. Och sedan igen när de är på olika sidor i en protest där barn ska bussas från olika skolor till andra.

Novellen är bara 40 sidor lång men innehåller så mycket. Fast det oftast inte kommer övverens och ibland är på helt olika sidor ka de inte förneka bandet mellan dem. De där fyra månaderna formade deras liv.

Detta är den enda novellen som Toni Morrison skrivit. Den fick 4,5 stjärnor på Storygraph.
Jag har tidigare läst Älskade, Solomons sång, Sula, Jazz, De blåaste ögonen och Paradis av författaren. Men det var när jag gick på gymnasiet (utom Paradis) så jag kommer inte ihåg så mycket. Skulle vilja läsa om några av dem.