This is Gonna End in Tears

Under uppväxten var de alltid tre: Miller, Olly och Ash. De höll ihop som om de delade på en hemlighet; de var framgångsrika, bästa vänner och älskande. Allt var perfekt – ett strålande liv – ända tills det rasade samman.

Nu är Miller och Ash gifta och bor i Wonderland, den tidvattensö med karamellfärgade hus som de en gång flydde ifrån.
Miller känner att hon håller på att försvinna. Hon bär sina tonade solglasögon så ofta att hon ibland glömmer bort att världen inte är grön.

Ash har en affär med en TV-programledare vars frisyr ser ut som en hjälm.
Olly lever ett drömliv i Los Angeles, men tillvaron balanserar på gränsen till katastrof.

Under den långa, heta sommaren 1984 för de obesvarade frågorna dem samman igen. De är så uppslukade av tanken på en förlösande tredje akt att de inte märker vad som pågår mellan Millers son, hans bästa vän och grannflickan…

Vissa somrar går åt till att längta efter att något ska hända; andra är laddade med den skrämmande, svindlande känslan av att allt kommer att förändras.

Jag gillar verkligen Liza Klaussmanns sätt att berätta en historia. Vi får se vad som händer i nutid (1984) och i dåtid när Miller, Olly och Ash växte upp och när de sedan begav sig till Los Angeles och startade sitt skivbolag. Allt berättas
Det är verkligen en ödesmättad stämning både kring Miller, Olly och Ash men också kring Millers son Nate som kommer hem till hemstaden efter att ha gått i high school på någon slags internat. Nate börjar umgås med sin gamla bästa vän Cam och granntjejen Suki och hennes kompis Jess och upptäcker att han är förälskad i Suki. Men han ser inte att Cam ocks verkar vara det och att han förändrats. Ingen förstår hur mycket…

Boken fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag har tidigare läst Villa America och Tigers in Red Weather av Liza Klaussmann.

 

En smakebit på søndag: Kvinna saknad

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag har deltagit i Mias bokhörnas Påskutmaning 2024. Readathonet började klockan 06.00 på skärtorsdagen och slutar på annandag påsk 23:59. I torsdags jobbade jag hela dagen. Men så fort jag kom hem från jobbet började jag läsa Ett otänkbart öde av Simona Ahrnsted.
I fredags blev det storstädning inna jag gick hem till brorsan och spelade fotboll med Theo och Thor.
Jag läste ut boken på kvällen.

Igår läste jag Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise av Colleen Oakley. på eftermiddagen åkte vi till Köpis. Jag gick på Ugglans bokhandel där de hade halva piset på reaböckerna. Så jag köpte 3 böcker för 104 kr.

Sedan var vi på middag hos svärföräldrarna.  Ugnsgrillad kyckling med potatisklyftor och Cafe de Paris-smör. Sen blev det friterad ost med hjortron-sylt till efterrätt och sedan kaffe med persikokaka.
Jag läste ut Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise innan jag somnade.

Idag ska vi åka upp till mina föräldrar på påskmiddag. Denna veckas smakebit kommer från Kvinna saknad av Mary Kubica, från  sidan 15:

Jag hör fotsteg. De rör sig på golvet ovanför mitt huvud. Mina ögon följer ljudet, men det finns inget att se för det är bara fotsteg. Det spelar ingen roll, för ljudet av dem är tillräckligt för att få mitt hjärta att bulta, mina ben att darra och något i min hals att dunka som ett hjärtslag. 
Det är kvinnan som kommer, jag vet det, för hon är barfota medan mannen alltid har skor. Hennes fotsteg är något lättareän hans. De dunsar inte mot golvet som mannens gör. Hans fotsteg är dova och ljudliga, som åskmuller på natten.
Mannen är också där uppenu, för jag hör kvinnan prata  med honom. Jag hör hennes fula, vresiga röst som säger att det är dags att gå ner med mat. Hon säger det som om hon är irriterad över det, eller över något som jag har gjort, fast jag inte kan komma på vad det skulle vara.
Jag hör dörren längst upp i trappan låses upp. Den flyger upp och släpper in en strimma ljus som får det att svida i mina ögon. Jag kisar, ser henne stå där i sin fula morgonrock och sina fula tofflor, ser hennes knotiga knän och spinkiga ben fulla med blå vener. Håret är rufsigt. Hon ser ilsken ut. Hon är sur för att hon måste utfodra Gus och mig.