Tisdagstrion: Böcker som jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Den här veckan är temat för tisdagstrion: Böcker som jag inte börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jag valde tre böcker som jag inte hade någon lust att läsa klart.

  1. Min kamp 1 – Karl Ove Knausgård
    Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.
    I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa.
  2. Under Londons broar – Jojo Moyes
    Fjortonåriga Sarah lever för sin häst, Boo. Hon har fått den av sin morfar Henry, med en förhoppning om att hon i framtiden ska lyckas komma in på en prestigefylld fransk ridskola och följa i hans fotspår. Men när Henry hamnar på sjukhus får Sarah problem, och plötsligt riskerar hon att mista både Boo och drömmarna om Frankrike.
    Advokaten Natasha står alltid på de svagas sida. Men i privatlivet är det desto kämpigare: trots att de skilt sig tvingas hon fortfarande dela hus med sin karismatiske exmake Mac. När Sarah dyker upp i Natashas värld bestämmer hon sig för att strunta i alla regler och ta den unga tjejer under sina vingar. Och det beslutet kommer förändra allt i Natashas liv.
  3. Hook, Line and Sinker – Tessa Bailey
    När playern möter tjejen som bara vill vara hans kompis …Fox Thornton har rykte om sig att vara en player, och det har han ingenting emot. Men sen träffar han Hannah Bellinger. Hon är noll intresserad, men verkar uppriktigt bara vilja vara hans kompis, så konstigt och väldigt ovant. Men det får Fox att stanna upp och tänka.
    Hannah är hopplöst förälskad i en kollega, och Fox vet allt om hur man får någons uppmärksamhet. Men hon och Fox trivs också väldigt, väldigt bra ihop märker hon …
    Fox kan snart inte längre förneka att det är tortyr att hjälpa Hannah att dejta en annan kille, när allt han vill är att bara ha henne för sig själv. För alltid. Kan han övertyga Hannah att ge honom en chans, innan det är för sent?

En smakebit på søndag: Wakenhyrst

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Efter en tuff jobbvecka bestämde jag mig för att åka ner på stan efter jobbet och köpa Amazon (Zack-serien #9) av Mons Kallentoft.Men på bussen ner kom jag på att jag skulle kolla om Biståndsgruppen hade några roliga böcker och det hade dem! Jag köpte tre böcker för 30kr (Den förlorade årgången av Amn Mah, Gatukatten Bob av James Bowen och Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg.)  och sedan tog jag en promenad ner på stan i solen och köpte Amazon.

Igår var det också jättefint väder. Vi var ute med katterna på altanen på baksidan av huset. Jag hann också läsa en hel del ur Wakenhyrst av Michelle Paver. Den är så bra!
Vi var också in på Skivmässan på Gasklockorna. Mycket folk och många skivor. Vi köpte varsin lp-skiva. Vi var också in på Erikshjälpen där jag köpte två böcker (Mississippi börjar i lobbyn Peabody Hotel av Lee Smith och Under Londons broar av Jojo Moyes).

Sedan fixade vi mat (potatisklyftor, kotletter (sambon), halloumi (jag).
På kvällen åkte vi in till Gasklockorna igen för då var det dags för konsert med Children of the Sün, Vokonis, Horndal och Witchcraft.

Denna veckas smakbit kommer från Wakenhyrst av Michelle Paver, från sidan sidan 19:

Maud started awake with the cry ringing in her ears. She lay in the dark, listening to her brother turn over in the other bed and Nurse’s snores rumbling through the wall. She didn’t know if the cry had been real or in a dream.
There it was again. Her stomach clenched. It was coming from downstairs: from Maman. It meant the groaning had begun. Please, please don’t let her die.
Every year Maman got the same illness and it often ended in a baby. Her middle swelled so that she couldn’t wear stays, and Dr Grayson made her take constant nips of brandy, which she loathed. Then came the terrible time the servants called the groaning, when Maman’s middle would burst and Maud would huddle in the nursery and stop her ears. 
The best way for a groaning to end was in a bloody chamberpot, as that was soonest over. Second-best was a dead baby and worst was a live one, because Maman cried when it died – which it always did. Maman was careful never to cry in front of Father, as he didn’t like it.