Utan personligt ansvar är den friståede fortsättningen på Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. När jag för två år sedan läste Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson gav jag den fem stjärnor. Jag tyclkte att den var så bra! Visst blev jag förtvivlad på Esters sätt att förminska sig själv och gå med på allt som konstnären Hugo Rask hittar på.

Men nu har det gått 5 år och Ester är en ny kvinna. Hon skriver en pjäs och blir förälskad i en av  skådespelarna som gör den ena huvudrollen, Olof Sten. Olof  gör ingen hemlighet av att han är gift sedan många år med Ebba Silfersköld, men börjar ändå träffa Ester. Olof tycker ändå att de inte har en reation, även fast han ligger med henne. Han säger också at han aldrig kommer att lämna sin fru.

Men Ester ser hela tiden tecken på att äktenskapet är på upphällning så hon går som vanligt all in… Hon förnedrar sig till den milda grad att hon köper en bil bara för att kunna skjutsa runt Olof. Hon finner sig i att han ställer in deras möten med bara en timmes förvarning.

Jag blev så fruktansvärt irriteradpå ester och på hela boken. Jag förstår inte varför den skrevs. Den håller inte alls samma klass som Egenmäktigt förfarande. Jag blev faktiskt så irriterad att jag lämnade boken på Upptåget när jag kom hem till Gävle. Jag ville inte ens ge den till någon av mina vänner.  Dessutom hade katten spytt på den (men jag hade lyckats torka av det värsta) så det var ingen idé att lämna in den på Myrorna.

Jag gav boken 2 stjärnor på Goodreads. Men jag är nästan sugen på att sänka det till en stjärna..