Slutet på ännu en serie

För evigt är den tredje och  sista delen i Maggie Stiefvaters serie om Mercy Falls vargarna. För att kunna berätta om boken så måste jag berätta mer om vad som hände i Feber. Så det här är en riktig spoilervarning!! Känn er varnade ni som vill läsa boken själva och bli lite överraskade.

20121217-214203.jpg

I slutet på förra boken förvandlades ju både Olivia och Grace till vargar. Sam är förtvivlad men det finns inte mycket han kan göra.
Ingen i staden vet var tjejerna tog vägen men alla har sina misstankar. Sam måste ha mördat dem. Han blir regelbundet förhörd av polisen och innevånarna i den lilla staden undviker honom. Han är en paria.

När han får reda på att Isabells pappa tänker sätta igång en vargjakt för att utrota vargarna inser han att han har ont om tid. Han måste komma på ett sätt att rädda Grace och sin gamla flock.

Till sin hjälp har han den nya varulven Cole. Cole är en destruktiv ung kille. Han har supit, knarkat, legat runt och varit sångare i NARKOTIKA ett av de största banden. Han var älskad av fansen men hatade sig själv. Nu har han blivit intresserad av Isabell, men hon är inte så lättflörtad i början. Sam är mycket skeptiskt inställd til Cole men inser snart att han måste lita på honom. Cole är nämligen ett geni och hans pappa är någon form av genetikforskare (heter det så). Han kanske kan rädda Grace.

Jag blev faktiskt besviken på slutet av serien. Det kändes bara konstigt. Man får ju egentligen inte veta något och slutet kändes så plötsligt. Men fina framsidor har alla böcker haft i allafall.

I vargars följe

Eftersom vargen är mitt favoritdjur så  brukar jag automatiskt plocka på mig böcker som har ordet varg i titeln.  På så vis ha jag hittat pärlor som: Dansar med vargar, I vargars närhet, Varghunden, VargLarsen m.m. Och nu I vargars följe av Stef Penney. På baksidan står:

”Vad döljer sig i skogens djupa mörker= Kanada 1867: När vintern tar ett fastare grepp om den isolerade bosättningen Dove River i norra Kanada hittas en man brutalt mördad och skalperad. Spår från den döde mannens stuga leder norrut mot skogen och tundran. Mordet väcker uppståndelse i det  annars så lugna och lite sömniga nybyggarsamhället. Gamla konflikter får nytt liv och väl dolda hemligheter kommer till ytan. Mordmisstankar riktas mot en 17-årig pojke som försvunnit i samband med dådet, och två män ger sig ut i det frusna landskapet för att söka efter honom. Men pojkens mamma är övertygad om sonens oskuld och när hon får en chans att följa efter, trotsar hon sin rädsla för de öppna vidderna och beger sig ut på sitt livs svåraste vandring för att rentvå sin son.”

Det här är författarens romandebut. Originaltiteln är The tenderness of wolves. Hon vann the Costa Book of the Year Award för denna bok 2006. Så den har några år på nacken.

Den 17-årigen Francis blev adopterad av sina föräldrar vid 5 års ålder. Han var då klädd i flick-kläder så fadern hade trott att han var en flicka. Francis är en mycket reserverad pojke som varken står sina föräldrar nära eller verkar ha några vänner. Men i mitten av boken får man reda på varför han drar sig undan. Hans mamma har suttit på dårhus hemma i England och var då beroende av laudunum(en drog).Hon är sorgsen och konstigt avstängd.  Och fadern verkar ha ett hat mot Francis och är likgiltig inför sin hustru. När hon försöker följa efter sin försvunna son har hon ett indianskt halvblod vid namn William Parker med sig. Han verkar grym och farlig, men visar sig vara något helt annat.
Det är också intressant med de två systrarna som försvann spårlöst för 15 år sedan. Modern och fadern dog av sorg. Men lever flickorna än? Man misstänkte att de blev bortrövade av indianer.

Naturbeskrivningarna i boken är otroliga. Jag  riktigt känner kylan, tystnaden, vargarnas ylanden trots att jag sitter i värmen på balkongen mitt i staden. Mordet blir uppklarat tillslut, men då har ännu fler tragiska händelser hänt. Man kan nästan säga att detta är en deckare på ett sätt. En bra sådan. Jag kommer att  läsa Stef Penneys nästa bok. Den här har tydligen filmatiserats under hösten 2009 av regissören till Den andra systern Boleyn. Men jag ser nu att den inte ens verkar vara påbörjad..

Läs boken om ni kommer över den. Det är den värd.

Tematrio: Titeldjur

I Lyrans tematrio denna vecka handlar det om titeldjur. När jag tittade i min bokhylla så blev det tre böcker med vargar i titeln. Jag älskade att läsa alla tre. Men det är flera år sedan jag gjorde en omläsning av någon av dem. Blir faktiskt sugen på det nu…

1.Varghunden av Jack London. Den andra boken jag läste av Jack London efter Skriet från vildmarken ( som jag har i 4-5 olika böcker av).  Varghunden föds fri men blir infångad av indianer. Man får följa hans liv. Tillslut slutar det lyckligt. Den är liksom tvärtom Skriet från vildmarken.

2. Dansar med vargar av Michael Blake. Alla har väl sett filmen med Kevin Costner i huvudrollen. Jag läste boken innan jag såg filmen.  ”Han är inte en officier som alla andra John  Dunbar. Han är en drömmare och idealist. När han kommer till Fort Sedgewick mitt ute på prärien i siouxindianernas land är fortet övergivet. Han vägrar att överge sin post. Helt ensam har han bara kontakt med en varg som börjar lita mer och mer på honom.  En dag bryts stillheten av att några siouxindianer närmar sig. Det första mötet är inte fredligt. Men han bygger sakta upp en förtrolighet med stammen. Han lär sig deras språk och får namnet Dansar-med-vargar.

3. I vargars närhet av Nicholas Evans. När en vargflock dyker upp i den lilla staden Hope i Montana väcks gammal skräck till liv. Familjeband och grannsämja slits sönder. Helen Ross, en ung viltbiolog, får myndigheternas uppdrag att skydda vargarna. Till sin hjälp har hon den unge Luke, känslig son till traktens största ranchägare, hennes egen största motståndare. Tillsammans kämpare de mot omgivningens fördomar, men motsättningarna trappas upp allt mer tills en tragedi tycks oundviklig. Samtidigt växwe deras känslor för varandra..