Flickorna vid altaret

En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.

Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

En mycket spännande fortsättning på Vykort från en mördare.  Det är otäckt att läsa om Karl-Fredriks sekt (Det har verkligen blivit en sekt nu) som tycker att allt han säger är sant. Han är verkligen en fulldjädrad psykopat och om han inte använt sog av religion så hade han hittat något annat sätt att styra och skada andra människor.

Polisen Gunni är verkligen i centrum eftersom hennes syster är gift med sektledaren och bor på gården med sina barn. Gunni får därför inte delta i utredningen men hon lyckas behålla kontakten med systern. Det känns lite osannolikt med tanke på hur kontrollerande Karl-Fredrik är.

Flickorna vid altaret är den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. Den fick 4,5 stjärnor på Storygraph.
De andra delarna i serien heter:

  1. Gravglänta
  2. Vykort från en mördare
  3. Flickorna vid altaret

 

Vykort från en mördare

Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan – och att fler liv ligger i vågskålen.

Så väldigt obehaglig bok. Välskriven men så mörk och den kröp verkligen under skinnet på mig.  Det är dels själva mordhistorien som är väldigt spännande och otäck men också Gunnis kamp för att försöka hitta och rädda sin syster Gerd från hennes vidriga karl.

Jag tycker att karaktärerna får mer djup i Vykort från en mördare. Vi lär känna Gunni, Inga och Valter mer.
Slutet var en riktig cliffhanger.

Mattias Edvardsson är författare till Vykort från en mördare som är den andra delen i serien Brottsplats Söderslätt. Den fick 4,5 stjärnor på Storygraph. Den första delen i serien heter Gravglänta.
Jag kommer absolut att läsa vidare i serien.l

En smakebit på söndag: Döda drömmars ö

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

I onsdags åkte jag och sambon till Stockholm över dagen. Vi tog tåg till Uppsala och bytte där till pendeltåget till Stockholm central. Första tåget blev försenat p.g.a. motorfel men vi kom fram till Stockholm en halvtimme senare.
Vi gick till Kulturhuset och kollade på utställningen Total Metal. Det var jättekul att se den och väldigt intressant. Så mycket igenkänning.
När vi hade kollat klart och skulle ta hissen ner (vi var på femte våningen) så stod det att hissarna var avstäng p.g.a. brand i byggnaden. Men vi hörde inget larm men tog rulltrapporna ner som också var avstängda. Larmet hördes inte förrän på tredje våningen. Det gick bra att komma ut och brandbilarna kom när vi precis kommit ut.


Sen gick vi till SF-bokhandeln och jag köpte två böcker.
Efter det gick vi på en hamburgerställe. Det var riktigt gott.
Vi gick också till Soundpollution och kollade på skivor. Sambon köte en cd-skiva. Det är verkligen nostalgi att gå dit. Jag brukade alltid gå dit  med mina kompisar när vi åkte ner till Stockholm när jag gick i högstadiet/gymnasiet och även senare.
Vi hittade också till Barrels där vi provade några nya (för oss)  IPA. NOm Nom (Stigbergets), STOCKHOLM JUICE och Megalodon.

Sedan var det dags att åka tillbaka hem  med tåget. Jag läste också hela Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson på tågen och sedan hemma i soffan.
I torsdags var jag ner på Gävle Stadsfest och kollade på Smash Into Pieces med Mya.


Sen åkte vi upp till stugan på fredageftermiddagen när Mya jobbat klart. Brorsan, Theo och Thor var redan där. Vi var där till idag och jag har badat, läst, spelat plump, yatzy och umgåtts med mina föräldrar. Jag läste äntligen ut A Conjuring of Light av V.E. Schwab. Så bra!

Denna veckas smakebit kommer från Döda drömmars ö av Helena Dahlgren, från sidan 7:

Vi bestämmer själva hur vår historia ska sluta. Så brukar Cordelia säga till oss under våra lektioner, men jag har nog aldrig förstått vad hon menat förrän nu. Inte på riktigt. Jag låter orden sjunka in samtidigt som vågorna för mig längre bort från ångbåtsbryggan. Ovanför klipporna sträcker huset ut sig som en mörk hägring, men ingen står vid fönstreti tornrummet ikväll.
Mina armar jobbar febrilt med att hålla mig ovanför vattenytan. Lungorna är redan slutkörda. Det är så svårt att få luft.
Det är då jag tänker på det, att det är så här min historia slutar. 
Kanske var det ödet som förde mig hit. I så fall är det också ödet som ska föra mig härifrån nu. Ner i det svarta, skummande havet. Ut i evigheten, vad det än är. Var det meningen hela tiden?