Jag är med i The Uppsala English Bookshops book club och får alltså en ny pocketbok skriven av en engelskspråkig författare hemskickad varje månad. Jag har en hel hög liggande eftersom jag inte prioriterat dem. Det är så bra att ha någon som påminner mig om att läsa annat än chick-lit på engelska. Den här boken skulle jag inte velat missa.

One Day av David Nicholls handlar om Dexter och Emma. De möts på sin avslutningsdag på college den 15 juli 1989. Men imorgon måste de gå skilda vägar. Var kommer de attt vara om exakt ett år? Om två år? Om tre år? Vi får följa dem under 20 år framåt på årsdagen av deras möte. Dexter som kommer från en ganska rik överklassfamilj är inte så intresserad av vad som händer i världen. Han glider mest med. Dexter har inga tydliga planer över vad han ska göra med sitt liv. Medan Emma som kommer från en helt vanlig familj, engagerar sig i allt. Hon demonstrerar och bojkottar saker. Hon har principer. Emma vet att hon vill bli en författare. Men åren går och Dexter är den som har ett välbetalt jobb som tv-presentatör och en egen lägenhet medan Emma jobbar på ett snabbmatsställe och bor inneboende hos en gammal studiekompis som hon inte tycker om.  Både Emma och Dexter har starka känslor för varandra men ingen gör något åt dem. De fortsätter vara bästa vänner.

Åren går och Dexter förvandlas mer och mer till en skitstövel. Hans mamma blir dödligt sjuk och han hanterar det genom att  dricka, droga och ursäkta uttrycket; knulla runt ännu mer. Emmma tar han för givet och tror han kan behandla henne hur som helst. Men det visar sig att han inte kan det. De bryter kontakten. Kommer de att hitta tillbaka till varandra igen?

Det är nästan omöjligt för mig att lägga ner boken. Jag vill veta mer.. Boken är hur bra som helst. den är rolig, sorglig, hemsk, spännande, romantisk. Ja den har allt. Det känns nästan som jag känner Em och Dex. Och detta genom att bara läsa om en dag/ år av deras liv. Ett mycket intressat sätt att skriva en bok. Att man får följa dem direkt från college och 20 år framåt. De hinner förändras lite under tiden.. David Nicholls påminner  mig om Nick Hornby (när han var som bäst).  Läs!