Laura åker iväg för att börja på sin första plats som lärarinna. Hon är inneboende hos familjen Brewster där mamman är öppet fientlig och otrevlig. Hon svarar inte ens på tilltal. Laura vantrivs, men som tur är får hon komma hem på helgerna för Alamnzo hämtar henne varje fredag och skjutsar tillbaka henne på söndagarna.

Hon tycker det är svårt att vara lärare. Hon har fem elever och 3 av dem är lika gamla eller äldre än henne själv. Hon får problem med Clarence, en smart kille som inte vill anstränga sig och som stör ordningen. Men allt löser sig tillslut.

Laura och Almanzo håller ihop i nästan tre år innan han friar till henne.  De är förlovade i nästan ett år innan de gifter sig och Laura hinner arbeta som lärare på två andra skolor och själv gå i skolan. Tyvärr får hon aldrig avgångsbetyg från skolan. Hennes lärare ville att hela klassen skulle få det samtidigt och visste inte att Laura skulle gifta sig.

Laura behåller nästan ingenting av de pengar hon tjänar. Allt ger hon till pappa för att familjen ska klara sig eller för att Mary ska få en orgel till när hon kommer hem från skolan. Sina egna kläder och bröllopskläder får hon pengar till genom att sy åt olika affärsmän.

När Laura och Alamanzo gifter sig så ber hon honom att prata med pastor Brown så att han inte använder ordet ”lyda” Laura tänker nämligeninte lova Almanzo att hon ska lyda honom. Hon kan helt enkelt inte lova något som hon inte tänker hålla. Hon kan ju inte lyda någon mot bättre vetande. Almanzo har inga problem alls med det, men jag kan tänka mig att de flesta på den tiden hade det, året är ju  1885.

Gyllene år eller These Happy Golden Years är tillsammans med Lilla staden på Prärien mina favoritböcker i serien.