Det här är nog den vidrigaste boken jag läst. Jag kände mig riktigt smutsig efter jag läst den. Men trots det så funderade jag aldrig på att avsluta läsningen. Det gick inte helt enkelt. Jag måste få veta hur det skulle gå!

Hela historien utspelar sig i ett och samma hyreshus. Astrid bor i sin lägenhet med den vuxne sonen. Hon har alltid vetat att det är något fel med sonen. Redan när han var ett spädbarn såg hon det och det blev bara värre och värre. Men ingen trodde på henne. Nu är hon fast.
En dag dyker en främling upp i hallen. Astrid bjuder honom på mat och snart tar han med fler och fler av sina vänner. Tyvärr smutsar de ner sådant! Vilka är främlingarna?

På ett annat våningsplan bor Anna. Anna är inte som alla andra. Visst bor hon själv och har ett arbete, men rent socialt fungerar hon inte alls. Den enda hon har någon slags relation till är grannpojken Oscar. Inte ens hennes föräldrar orkar med henne. Varför?

Oscar bor med sin mamma, styvpappa och lillasyster. Föräldrarna  försummar sina barn. Det är Oscar som tar hand om familjen.

Allt eftersom man läser får man veta mer om alla inblandade och vad de döljer för fruktansvärda hemligheter. Hela huset är fullt av ondska och dessutom stinker det av förruttnelse.

Vad tycker jag om den då? Visst är det en sträckläsningsbok och jag kommer nog inte glömma den i första taget. Kanske främst på grund av att den är så äcklig. Allt är så välbeskrivet att jag kan se vidrigheterna framför mig och nästan känna lukterna. Blä!

Det är dock något som gör dock att jag inte älskar boken.  Men boken är välskriven och jag läser gärna mer  från Cia Sigesgård. Boken är hennes debutroman.

Tack för rec.exet Kalla Kulor Förlag.