Visuell drog

Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar pornografi? Finns det några samband mellan pornografikonsumtion och hälsa, attityd, relationer och sexliv som vi behöver ta på allvar? Och till sist, hur pratar vi med barn och ungdomar om detta?

I Visuell drog – om barn, unga och nätporr granskar Maria Ahlin och Ulrica Stigberg dessa frågor med syftet att utforska barns och ungdomars relation och inställning till pornografi. Till sin hjälp har de forskare, psykologer, poliser och framförallt ungdomar, som delar med sig av sin verklighet.

Visuell drog är inte en moralbok som skriver människor på näsan. Barnens bästa är utgångspunkten som genomsyrar hela boken.

Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem. Ulrica Stigberg är författare och präst, och jobbar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm. De är båda flitigt anlitade föreläsare inom ämnen som prostitution, pornografi och psykisk ohälsa.

Jag tyckte att den här boken hade ett rörigt upplägg.  Men den är väldigt viktig och aktuell.

Den tar upp vad olika forskare säger om porrens påverkan på ungdomar, framför allt på unga killar.  Bokens styrka är breven eller intervjuerna med unga tjejer och killar.

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads.

Tack till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret.

En smakebit på søndag: Yxmannen

Jag har lyssnat på en hel del böcker i helgen men jag har nyss börjat läsa Yxmannen av Ray Celestin som är ett rec.ex från Kalla kulor förlag. Den blev utsedd till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska deckarakademin. Den bygger på de händelser som skakade New Orleans mellan 1918 och 1919, då en seriemördare härjade i staden. De brev som förekommer i romanen är autentiska och tros ha skrivits av den verklige Yxmannen.

Smakbiten kommer från s 19:

En svart polisbil, en landaulette, flög fram längs Little Italys dimhölja gator medan föraren tutade vilt i ett försök att undvika olyckor. Han girade förbi marknadsstånd, bondkärror och förvånade fotgängare, och körde då och då emot trottoarerna och gångbanorna dom kantade de smala gatorna. I korsningen melan Uppeerline Street och Magnolia Street rattade han bilen runt ett skarp hörn och tvärstannade sedan med tjutande däck ett halvt kvarter från en speceriaffär. I baksätet sjönk kriminalinspektör Michael Talbot tillbaka mot sätet och drog en lättnadens suck.
”Bra kört, Rez”, sa han.
”Tack”, svarade föraren utan att lägga märke till sarkasmen. Genom glasrutan som skilde de två männen åt såg Michael honom öppna ett fickur.
”Sju minuter och tjugofem sekunder”, konstaterade föraren, en rundlagd, svartmuskig man vid namn Perez. ”Det måste vara rekord”, tillade han och log mot Michael i backspegeln. Michael log svagt tillbaka. Han kände sig fortfarande lätt illamående.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

Ondskan är en blond pojke

IMG_6721[1]

I Ro, ett litet samhälle utanför Uppsala, trakasseras en familj av ett ungdomsgäng. Polis och skola står bredvid och ser på. Ingen förstår allvaret.
Isse och Adde är två unga killar som på olika sätt har det trassligt hemma. Som antagit varsin roll: den mobbande och den mobbade. Isse måste varje dag vara den starke. Adde måste varje dag bita ihop.

Det är en mycket obehaglig bok som jag inte kunde lägga ifrån mig. Jag blir arg på lärare och rektorn som inte tar sitt ansvar. På hur fruktansvärt fel det kan gå när ungdomar inte har det vuxenstöd de behöver. Två killar som är så lika varandra men som blir varandras fiender.

Jag tycker om att författaren berättar historien från både Addes och Isses perspektiv. Att allt inte är   svart eller  vitt.

Författaren Fredrik Hardenborg skrev så här om boken:

Jag ville skriva en berättelse som tog avstamp i det som hände i Rödeby 2007 då ett ungdomsgäng trakasserade en familj vilket ledde till att en av ungdomarna i gänget blev skjuten till döds. Jag ville skriva om människans behov av att dela upp verkligheten i gott och ont, sjukt och friskt, svart och vitt – men att verkligheten själv sällan ställer upp på den förenkligen. Jag ville skriva om barn som tvingas till att bli vuxna  alldeles för tidigt, om kärlek och drömmar och svek, och om den där förvirrade tiden som kallas tonår: Det blev en berättelse om allt detta, och den heter Ondskan är en blond pojke.

Det tycker jag han har lyckats med. En riktigt bra bok! En bok som var riktigt obehaglig att läsa men som jag inte kommer att glömma i första taget. Och det är författarens debutroman. Läs den ni också!

Tack till Kalla Kulor förlag för rec.exet.

Inga kelgrisar, inga styvbarn

IMG_5219[1]

Det här är nog den vidrigaste boken jag läst. Jag kände mig riktigt smutsig efter jag läst den. Men trots det så funderade jag aldrig på att avsluta läsningen. Det gick inte helt enkelt. Jag måste få veta hur det skulle gå!

Hela historien utspelar sig i ett och samma hyreshus. Astrid bor i sin lägenhet med den vuxne sonen. Hon har alltid vetat att det är något fel med sonen. Redan när han var ett spädbarn såg hon det och det blev bara värre och värre. Men ingen trodde på henne. Nu är hon fast.
En dag dyker en främling upp i hallen. Astrid bjuder honom på mat och snart tar han med fler och fler av sina vänner. Tyvärr smutsar de ner sådant! Vilka är främlingarna?

På ett annat våningsplan bor Anna. Anna är inte som alla andra. Visst bor hon själv och har ett arbete, men rent socialt fungerar hon inte alls. Den enda hon har någon slags relation till är grannpojken Oscar. Inte ens hennes föräldrar orkar med henne. Varför?

Oscar bor med sin mamma, styvpappa och lillasyster. Föräldrarna  försummar sina barn. Det är Oscar som tar hand om familjen.

Allt eftersom man läser får man veta mer om alla inblandade och vad de döljer för fruktansvärda hemligheter. Hela huset är fullt av ondska och dessutom stinker det av förruttnelse.

Vad tycker jag om den då? Visst är det en sträckläsningsbok och jag kommer nog inte glömma den i första taget. Kanske främst på grund av att den är så äcklig. Allt är så välbeskrivet att jag kan se vidrigheterna framför mig och nästan känna lukterna. Blä!

Det är dock något som gör dock att jag inte älskar boken.  Men boken är välskriven och jag läser gärna mer  från Cia Sigesgård. Boken är hennes debutroman.

 

Tack för rec.exet Kalla Kulor Förlag.

Nya böcker!

Igår när jag kom hem från jobbet så åkte vi upp på Coop och hämtade mitt bokpaket från Bokus. Mina fina Maria Langböcker (fun fact jag har haft en förälderi en elevgrupp som hette Maria Lang).

IMG_5003[1]

Sedan hade jag fått hem två fina rec.ex också.

IMG_5004[1]  Inga kelgrisar, inga styvbarn från Kalla kulor förlag och Kleptomania från Styxxfantasy. Jag är så sugen på att läsa båda två nu! Ska bara läsa klart The Making of Us först.

IMG_5005[1] Styxx böcker är så snygga med sitt svarta snitt. 🙂