Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.
Folk känner naturligtvis igen Hitler, men tror att han är en imitatör. Han gästar en tv-show och hans kommentarer tolkas som bitande ironi och blir ett Youtubefenomen. När Hitler blir förskräckt över bristen på övertygelse bland nynazisterna och skäller ut partiledaren, vinner han ett fint journalistpris – för sin satiriska exponering av fördomar. Karriären pekar spikrakt uppåt.

Det här är en satir och det marknadsförs som att den är otroligt rolig. Men jag tyckte mest att den var otäck. Hur puckade alla människor är som bara hänger på allt Hitler säger eftersom han är en Youtubekändis.

Jag gav boken två svaga stjärnor på Goodreads. Jag gillade inte någon av karaktärerna men det behöver man ju inte göra egentligen. Men jag tyckte inte heller om språket i boken. Jag tyckte att boken var långtråkig, trög och onödig. Jag vet att det finns många som gillar den, men jag är inte en av dem.

Författaren heter Timur Vermes och boken är översatt från tyska till engelska av Daniel Glattauer.